Detta har varit en ganska omtumlande dag. I onsdags var vi hos våra advokater som vi fått för att överklaga socialens  tvångsomhändertagande av Izabella. Jag och mannen har sedan dessa dagar bråkat diskuterat och skrikit på varandra i princip. För att jag trodde att rätten skulle stå på deras sida och låta henne bo kvar där hon var. Men idag kom domslutet att Izabella skulle hem i omedelbar verkan.
Okej….jag stod på Willys och höll på att handla när socialsekreteraren ringde och då jag inte hörde mobilen så messade hon mig att jag skulle ringa upp henne för det var jätteviktigt. Efter ca 5 minuter fick jag tag på henne. Men innan dess hann jag tänka att shit de kommer hämta Xander också.
När jag pratade med henne så fick jag reda på att domstolen rivit upp deras akuta omhändertagande och de hade gått på vårt spår. Så himla skönt. Sekreteraren berättade att Izabella kommer hem idag och jag bara va?
Hon berättade att de skulle köra och hämta Izabella om en stund och de skulle vara hemma hos oss runt sex tiden eller något. 4 timmar sa hon i  alla fall. Okej…jag visste inte vad jag skulle säga så okej var det enda jag sa haha.
Helt darrig gick jag och fixade alla saker som jag skulle ha till maten. Antar att jag glömde hälften.
När jag kom hem berättade jag för mannen och han blev lika ställd som mig.
Började i alla fall att plocka undan här och innan de kom mejlade jag MKB om att de ska komma upp nästa vecka.

Inte så jättebra bild men idag spelar det ingen roll.
Hon är hemma och det är det viktigaste.
Ja vi kommer ju behöva ha den där familjebehandlaren i vårt hem så det får bli som det blir.
Kommer bli intensiva veckor men jag kommer fortsätta planera att få jobb så  att jag kan lämna honom.
Men ja nu tar jag en dag i sänder och kommer njuta av att ha min dotter hemma igen efter en veckas äventyr.
Visst att hon hade det bra där men hemma är alltid bäst.
Nej du lillmatte nu försvinner du aldrig mer. Jag ligger på dina skor bara så du vet.

Nu är det snart dags för sängen. Jag är helt slut efter denna dagen.
Den har varit sjukt intensiv. Denna vecka sökte jag till medicinsk sekreterare utbildningen som börjar i augusti. Får se om jag kommer in på den.

Arrivderci ciao/ Louise

Jag är helt förstörd.
Idag ringde soc de ville träffa oss akut. Mig, mannen och Izabella.
Först gick hon och jag på en visning på en lägenhet som jag sökt. Blev kär i lägenheten och i utsikten.
Kommer bilder längre ner.
Gick bort till soc och de skulle prata med mig först och sen Izabella.
Det jag fick reda på blev en kalldusch för mig.  De meddelade mig att Izabella inte kommer komma hem med mig idag. De har bestämt idag på morgonen att de kommer placera henne i akutboende i ett familjehem längre upp i Skåne för soc anser att hon inte kan bo hemma just nu. Hon blev ju så klart jätteledsen men hon förstod att det var socialens beslut inte mitt. Jag försökte med näbbar och klor att hon inte skulle iväg idag.
Jag ringde min mamma och hon kom en stund innan Izabella skulle iväg.
Att få ett barn omhändertaget är det värsta en mamma kan gå igenom och även om jag inte tror på en gud så kommer jag att be att allt ska ordna sig. Jag vet i alla fall att jag inte står ensam här utan har min familj i ryggen och att jag nu kommer ta tag i det jag skulle gjort för flera år sedan.
Att lämna honom för att kunna kämpa för att få min dotter tillbaka.
De behövde ju inte se till att hon hamnade uppe så långt. Visst det är säkert bra för henne med miljöombyte.
Men jag ska se till att hon hamnar här nere. Värdinnan på skolan som jag har väldigt bra kontakt med kommer ställa upp som familjehem. Hon har varit det innan och är nog fortfarande med i deras register. Ska höra med dem imorgon och få numret dit som jag kan ge henne.
Imorgon ska vi till soc igen och då ska jag ta med mig kläder och lite annat som de kan ge till henne.
Men jag ska göra allt jag kan för att få hem henne. Om det inte är till mig i början så ska jag ha henne i Malmö så jag kan träffa henne så jag vet att hon är hos någon hon är trygg hos.
Familjen hon bor hos har två hundar och en katt och familjehem för en annan flicka som är 2 år yngre.
Just nu gör det så ont i mitt hjärta så jag inte vet var jag ska ta vägen.

Everything I do I do it for you. Jag lovar min fina dotter. Detta ska inte bli långvarigt.

Malmö visar sig inte från sin bästa sida idag. Men här är utsikten från den lägenheten som jag var på visning på idag. Den ligger på 16 våningen och jag blev kär i både lägenhet och utsikt och trots att jag är på åttonde plats så ska jag tacka ja.

Nu ska jag gå och lägga mig och försöka sova.

Arrividerci ciao / Louise

Sponsrat inlägg i samarbete med Sinful

Härlig vårvinter

Det är så härligt med vårvintern. Det är fortfarande kallt, men solen lyser och vårkänslorna börjar komma. Våren är en härlig tid. Det är som att alla känslor har varit lite på paus under vintern och när våren kommer som släpper vi fram alla våra känslor.

På vintern har vi mycket kläder på oss. När vi går utomhus tittar vi ner i marken med mössan nerdragen i pannan. På våren börjar vi ta av oss de stora dunjackorna, mössan ligger på hyllan och helt plötsligt börjar vi titta på varandra när vi går på gatorna. Man ler mot varandra och alla blir gladare, det är härligt!

Av solljus bildas endorfiner som är kroppens eget ämne som ger oss lugn och får oss att må bra. När vi tränar frisläpps också endorfiner och gör att vi blir glada och mår bra. Sex gör också att endorfiner frisläpps och vi mår bra och blir glada. Se till att njuta av våren med din partner på alla plan som är möjliga.

Har du ingen partner så kan du ändå njuta av sex. På sinful.se finns det mängder med olika sexleksaker man kan använda sig av. Varesig du är själv eller har en partner. Gå in på deras sida och titta på vad du skulle tycka var kul att testa. Det finns allt möjligt att välja på massageoljor, sexiga underkläder, dildos och mycket annat spännande!

Sinful skickar alla sina saker i diskreta förpackningar, så det är endast du som vet vad som är i paketet. Du behöver alltså inte oroa dig för att grannarna ska veta vad du har köpt.

Se nu till att du njuter av både vårvintern och våren. Ta dig ut under dagen så att du får solljus på dig och på kvällen tänder du ljus hemma och myser i sovrummet.

Söndag igen och vi går mot en ny vecka.
10 skoldagar kvar tills det är dags för sportlov.
Vad har hänt denna vecka då?
Izabella har haft en relativt bra vecka i skolan och i nästa vecka ska jag så smått bara vara i byggnaden och bara på lektioner ibland och det två sista veckorna innan sportlovet och efter sportlovet ska hon vara där själv. Jag har andra saker att ta hand om.
Mannen tjatar fortfarande att jag ska fixa fram de pengarna som jag har använt för att betala mina skulder. Men jag kan ju inte få fram dem så jag vet inte vad jag ska göra. Det är ganska mycket bråk om det.
Önskar så att jag kunde fixa fram dem och när han får dem så skulle jag säga att här är dem nu vill jag inte se mer av dig. Men det kommer ju aldrig hända. Just i skrivande stund har vi 97 kronor kvar på kontot.

Vi var hos soc i fredags och de gav oss två val. Antingen ansöker de att Izabella ska hamna i familjehem eller så ska vi ha någon som springer runt här tre gånger i veckan.
Det min dotter behöver är att komma ifrån denna lyan, att komma ifrån vårt hem och då menar jag inte till familjehem. Idag har jag mejlat en socialsekreterare jag hade kontakt med 2019 när jag och mannen hade problem och jag behövde hjälp. Då skulle vi egentligen bo i mina föräldrars stuga, jag och barnen men det blev inte så då jag dum som jag var trodde på hans ord och gick tillbaka. Men nu behöver jag hjälp att faktiskt komma ifrån honom för vi bara bråkar och vi kan inte heller komma överens och han säger att jag bara kan försvinna när jag säger att jag inte vill vara mer med honom.
Jag var på visning i fredags med Izabella och imorgon har jag 2 visningar och säkert en annan om drygt en vecka.
Hoppas hoppas att detta är det riktiga steget där jag kan lämna honom.

Veckans bilder från NO lektionerna i skolan. Det tyckte hon var roligt.

Nu ska jag rensa lådor. Jag hoppas att jag får positiva besked i veckan som kommer.
Arrividerci ciao / Louise

Söndag igen och denna helgen och resten av veckan har varit jobbig.
I måndags kväll fick jag ont i huvudet och feber och det höll i sig på tisdagen, huvudvärken i alla fall.
Izabella fick feber natten till onsdag och jag var tvungen att dra henne till skolan för att de skulle se så att hon faktiskt var sjuk. Har ni hört något mer sjukt. Hon hade 38,8 när jag drog henne till skolan. Hon blev ju naturligtvis hemskickad igen och var hemma resten av veckan. Hon ska vara hemma imorgon också men sen är det dags för skola på tisdag.
På fredagen blev jag av med lukt och smaksinnet och då tänkte jag att nu har jag åkt på skitet. Men så är inte fallet då det kom tillbaka idag.
Läste att pandemin snart kan vara över, att omikron är den sista som kommer härja. Ja vi får ju hoppas det.
Det var 15 stycken borta från skolan i fredags. Men vi är i alla fall på bättringsvägen. Oavsett om det var covid eller inte så är det trist att vara sjuk. Xander hade feber i två dagar sen inget mer.

Finaste dotter. Att behöva gå med dig till skolan när du inte mår bra bara för att bevisa för skolan och de sociala myndigheterna att ditt allmäntillstånd för att du varit borta så mycket innan.
Vi ska kämpa och se till att du får den hjälp i skolan som du behöver.

Både socialen och skolan tror att jag är med Izabella i skolan för att gömma mig för mannen vilket så klart inte är sant. Men jag kan inte prata med mannen då han fortfarande ger mig skulden för allt. Att han minsann är den som inte har gjort fel. Han har inte varit speciellt närvarande under barnens uppväxt.
I helgen har det alltså varit tjafs och mycket tårar från min sida. Han har tvingat mig att välja hur jag ville ha det och han blev sen med maten för att jag bråkade med honom trots att det var HAN som stod och gapade på mig istället för att låta mig vara och gå och laga mat. han sa åt mig om jag vill gå vet jag var dörren är. Men vad jag vet så har han inte rätt att slänga ut mig. Ska inte spela någon roll vem som betalar hyran vi har båda rätt att vara i lägenheten.
Jag är med Izabella i skolan för att HON ska få det stöd HON behöver. För att SKOLAN inte bryr sig om henne. Innan för några år sedan såg skolan ALLA elever och gav dem den hjälp de behövde.  Men skolan blev tyvärr sämre och det är många som säger det.
Bara för att Izabella inte har en “synlig” diagnos så vill de inte anställa en elevassistent som kan hjälpa henne.  men ungar som springer runt och gör ingenting får minsann ha extra hjälp.
Visst hon har ju anpassat schema men hon måste ha någon som ser till att hon kommer igång, en extraperson som kan se till att hon gör det hon ska. Jag kan ju inte hänga med henne där.
Denna helgen har handlat mycket om att jag ska bestämma hur jag vill ha det.
Jag vet ju hur jag vill ha det, men jag vill kunna vara i min lägenhet där jag ska vara trygg och allt det där.
Vill ju bara ha ett jobb så jag kommer bort från detta.
Blev svamligt…ber om ursäkt om det.

Arrividerci ciao / Louise

Söndag igen och jag och mannen har knappt sagt mycket till varandra.
Han är fortfarande arg på mig sedan han pratade med de sociala myndigheterna. Plus att han blev arg för att jag har börjat betala av mina skulder och det var ganska mycket pengar. Han sa att han aldrig mer kommer lita på mig och att jag ska betala tillbaka alla pengar.
Har man gemensam kassa så är det väl bådas pengar oavsett vem som drar in dem tycker jag.
4000 kronor ska jag alltså betala tillbaka till hushållskassan och han skiter i om hur jag får tillbaka dem.
Han beter sig som en psykopat. Visst hade jag haft dessa pengar hade jag skaffat dem sen sagt till honom att vi är kvitt och sagt att vårt förhållande är över.
Han vill att vi ska jobba på vårt förhållande men helt ärligt så vill jag inte ha en sådan man som trycker ner mig. Han tycker jag trycker ner honom. I 22 år snart har jag varit med honom och det har varit dåligt sedan ja faktiskt efter 1 år tillsammans. Så mycket elakt han gjort mot mig under åren och jag är fortfarande med honom. Varför? Inte ens jag vet. Många kvinnor som är eller har varit i ett destruktivt förhållande vet nog att man går tillbaka ett antal gånger innan man kan gå för gott. Så har det väl varit för mig också. jag har stannat trots vad jag har gjort mot mig. Och oftast vet man inte varför. Det blir ens normala vardag. Många gånger har jag hört. “Du klarar inte dig utan mig” . “Vem skulle vilja ha en sleten trebarnsmorsa som dig”. Ja han har sagt så men idag är det “Skaffa dig en inkomst för jag vill inte ha en blodsugande parasit på mig”.
Det fick mig att kontakta kriscentrum och sen gå vidare så jag blir fri.

Jag kommer stå rakryggad och komma ut så mycket starkare.

I veckan som kommer är det sista veckan jag är med Izabella på heltid i skolan, vi ska börja dra ner på det veckan därpå för att sedan efter sportlovet ska hon gå dit ensam. Jag ska även börja prata med någon på Kriscentrum  och sen ta det där ifrån. Ska skriva ett utkast till en socialsekreterare som jag haft kontakt med innan. Jag måste få ett liv utan honom för jag är värd ett bättre liv. Jag vill inte ha ytterligare 20 år med honom.
Visst ska man gå skilda vägar om man inte kan komma överens. jag tror att vi kommer bli bättre människor och föräldrar om vi inte bor tillsammans.
Denna veckan har varit sådär.  Mycket bråk och mycket tårar.
Helgen har gått till att kolla på Hem till gården 15 avsnitt och The mentalist. Älskar den serien.
Mejlade även Malmö stad och Förskoleförvaltningen då jag behöver svar om varför de vägrar anställa mig. Malmö stad skulle skicka iväg mejlet till Förskoleförvaltningen så vi får se vad deras svar är. Tycker det är sjukt att jag som är utbildad inte kan få ett jobb.  Det är diskriminering och lägger de inte av kommer jag gå vidare och göra en anmälan till DO. Ska inte jag kunna få ett jobb för att försörja mina barn, för att för en gång skull komma bort från honom. Jag behöver en fast inkomst för att ens kunna lämna honom. Vi får se vad de svarar.

Nu är det dags att rensa lådor och sen gå och lägga sig.

Arrivderci ciao / Louise