Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Jag blir så trött på dom

Yttrande på överklagan kom in till kammarrätten nu i veckan och idag fick jag mejl från min advokat om socialtjänstens yttrande över Izabellas överklagan som hennes advokat hade skrivit.
Vi tar en snabb uppdatering.
Vår dotter är ju i ett familjehem just nu och kommer vara där fram tills vi vet vad som händer.
Den 10 maj klockan 13.15 är det alltså förhandlingar med kammarrätten via länk då de är uppe i Göteborg.

Förra veckan pratade Izabellas advokat med Izabella och Izabella sa att hon vill komma hem för dels att hon saknar mig och hon vill bo med sin familj. Hennes advokat tyckte att om Izabella behövde “vård” så ska hon tillsammans med mig bo i ett så kallat utredningshem då socialtjänsten tycker jag har brister i min föräldraroll vilket de inte har berättat om vad i exakt jag brister i så det är förmodligen bara något som de inte kan svara på för de känner inte mig eller så har de en dold kamera i vårt hem eller så är de flugor på vår vägg jag vet inte för de vet tydligen att Izabella har vuxit upp och haft det dåligt vilket hon inte haft.
I alla fall socialtjänsten yttrade sig om Izabellas överklagan att det förslag som hennes advokat kom med utredningshem för de kan inte garantera att vår hemmiljö kommer bli bättre efteråt. Och hur i helvete kan de veta det? Har de mediala krafter eller en spåkula där de kan se hur det blir med oss?
Jag kanske inte ens kommer vara tillsammans med mannen efter vi har varit på det boendet eftersom vårt förhållande inte är det bästa och att han fortfarande vill ha det udda i sängen som jag inte vill ha men det går jag inte in på.  Att vara fast i ett förhållande där man inte alls kommer komma loss överhuvudtaget bara för att man inte har ett jobb och sen så ska man kriga mot socialtjänsten för att få hem sin dotter. Jag vill så gärna att detta ska vara över och att jag får hem min dotter och att vi får den hjälp som vi behöver enligt socialtjänsten. Sen vill jag ju lämna mannen men det är ju inte så lätt…så ja jag sitter fast.
Att inte ha ett jobb att gå till är bara så himla jobbigt. Att inte kunna ha pengar så man kan bli av med alla sina skulder. Just nu blir jag bara sårad och ledsen för att socialtjänsten får lov att bete sig så. Jag tycker att socialtjänsten har allt för mycket makt. De ska inte kunna få för sig att ta barn från sin familj. Jag hoppas att kammarrätten dömer till vår fördel. Att Izabella kommer få komma hem någon vecka efter.
Fick dock höra att kammarrätten har sett över sina rutiner efter fallet med “Lilla hjärtat” att de är försiktiga med sina domar att barn inte ska hamna i en destruktiv familj. Jag kan säga att om jag kommer ut från mitt förhållande som verkar vara det negativa för att jag ens ska få hem min dotter. Förstår ni hur jag menar? Jag vill dock inte ha någon greif om varför jag inte har lämnat innan så är det ett problem som många kvinnor (ibland män) har i sina destruktiva relationer. Man tror att man ska bli ensam att man ska…jag  vet inte.
Men jag tror det är många som känner igen sig i det jag skriver om. Någon dag ska jag lyckas.

Ja ni förstår nog haha.
Jag har i alla fall börjat digga Queen igen, men denna text passar så in i mitt förhållande just nu.
Har snöat in mig på “Too much love will kill you” för den är ju så bra. Visste inte ens att det var Queen som gjort låten.😳
Nej nu har jag skrivit om andra saker än det jag skulle skriva om.
Dags att börja med maten. Imorgon ska jag och Xander träffa Izabella i Trelleborg hela två timmar.

Ci vediamo ciao/ Louise

Och hur tusan ska det gå till?

Du ska minsann ha ett jobb denna vecka. Det fick jag höra från mannen idag.
Han orkar minsann inte jobba arslet av sig(förståelig) men sa i början av vårt förhållande att hans kvinna ska minsann inte behöva jobba. Well efter 22 år tillsammans och tre barn senare så låter det annorlunda.  Det är både det ena och det andra och det tredje. I detta läget kan jag tänka mig att lämna in skilsmässopapperna så vi kan gå vidare ensamma, men icke det vill han inte.
I helgen – i söndags var vi hos hans föräldrar och hans mamma sa rakt av att jag borde slängt ut honom redan innan vi skaffade barn tillsammans. men nu är det som det är och hon sa att jag borde skicka in en skilsmässoansökan varpå jag svarade att då slänger han ut mig från vår lägenhet.
Enligt min man så måste jag skaffa mig ett jobb denna veckan vilket är ganska omöjligt. Han sa att jag ska ta jobb som barnvakt. Vilket jag sa rakt av att det är uteslutet för jag vill inte jobba i en familjs hem och dessutom så ska man ha något vid sidan om då “barnvaktsjobb” oftast är extrajobb.

Och jag är definitivt ingen Mary Poppins med en stor magisk väska och ett talande paraply.
Jag tror inte jag skulle passa som barnvakt ändå så….och jag har inga studier eller så heller .
Han tycker minsann att jag ska ta vilket jobb som helst och struntar i att i de flesta jobb ska man antingen ha
utbildning eller erfarenhet.
Han menar också på att får jag ett jobb denna veckan kan jag ta upp detta på förhandlingarna och visa soc att nu kan jag minsann se till att vi har råd att Izabella kan börja på någon fritidsaktivitet. Det är tydligen det som de också hänger upp sig på det är bland annat därför hon  är placerad.

Jag skulle vilja av nyfikenhet veta hur många som läser denna blogg vars barn har fritidsaktivitet och vad för fritidsaktivitet de håller på med samt hur ofta? Är ni ensamstående, jobbar båda parter i familjen alt. enbart en part i familjen (en som är arbetssökande och den andra jobbar)?
Vad jag vet så är det inte många i min dotters klass som har en fritidsaktivitet trots att båda föräldrarna jobbar. Jag anser att det inte är ett måste. Eller är det ett måste?
Jag blir bara irriterad på mannen som ska föreställa min äkta hälft. Och många frågar sig säkert åter igen om varför jag är tillsammans med honom. Svaret är enkelt.
Jag har inget jobb och har därmed inte råd att flytta och är därför fast med honom.
Så jag funderar på Hur tusan ska jag kunna få ett jobb denna vecka?
Det är ju inte direkt så att arbetsgivarna står på rad och skriker och drar i mig.
Jag hade hoppats att bloggen skulle kunna generera lite pengar men jag har inte många läsare och jag är ingen duktig influenser så jag hoppas att jag får ett jobb snart.
Ingen som jobbar på förskola i Malmö eller kranskommunerna(Svedala, Lund, Vellinge där det är lätt att ta sig till) som behöver barnskötare eller pedagoger. Jag är desperat och jag behöver ett relativt bra betalt heltidsjobb helst idag som senast nästa tisdag.

Ja jag är kräsen men jag har inte spenderat flera år att studera inom pedagogik och inte få något jobb som pedagog/barnskötare.
Men jag vill bara ha ett jobb så jag slipper hänga på mannen som anser att jag har blivit en parasit då jag inte har jobb. Han anser att han inte har råd att försörja oss ensam vilket jag kan hålla med honom om. Men det är dyrt att ha barn och dessutom så har han dyra hobbies. Och då finns det bara en sak att göra i mina ögon och då slipper han försörja mig och de äldre barnen och då har han råd med allt han vill ha. Men det örat vill han som vanligt inte lyssna på.
Det är svårt att leva med en man som är så jäkla negativ som honom. En man som inte inser att vi två är inte menade för varandra vilket hans mamma har sagt också.
Att banka vett i en man vars huvud är så tjockskalligt och att han även har selektiv hörsel och skiter i att lyssna på andra är bara skrattretande.
Jag lovar att när jag fått ett jobb, fått hem min dotter och fått renoverat lägenheten som ska påbörjas vilken vecka som helst så kommer jag att lämna honom.
Jag hoppas det blir snart.  Så min fråga är: Hur tusan ska det gå till att jag får ett jobb denna vecka? Den är ju snart slut. Vill bara skrika för jag blir galen.

Arrividerci ciao/ Louise

Påskveckan

Söndag igen och snart är detta påsklovet över.
Första lovet utan Izabella hemma. Det suger.
Denna vecka har bara sprungit iväg känns det som.
I tisdags var jag hos min advokat och vi skrev överklagan och jag ska läsa mannens överklagan också och sen prata med min advokat nu i veckan som kommer och diskutera om det är något som jag vill lägga till eller ta bort.
Vi har redan skickat in våra överklagningar till kammarrätten och fått datum och tid till förhandlingarna. Nu ska bara Izabellas advokat träffa henne så de kan fixa hennes överklagan också – och det innan fredag så jag får ta kontakt med henne igen så jag kan  få reda på när hon ska prata med Izabella. Hon kanske kan komma till antingen skolan eller efter skolan. Den 10 maj är det dags för förhandlingarna i förvaltningsrätten i länk tillsammans med Kammarrätten.
Och jag hoppas verkligen att de dömer till vår fördel och att Izabella får komma hem i slutet av maj.
Vad vi fick reda på när vi var hos de sociala myndigheterna för någon vecka sedan så fick vi reda på att de inte kunde hjälpa oss med något egentligen. De kan inte erbjuda oss hjälp utan de har bara visat oss vilken makt de egentligen har. Det var ju prat om familjebehandling det kommer de förmodligen inte komma hjälpa oss med alls och sen så kontakfamilj kan vi fixa själva för det kanske behövs. Men hon ska först och främst komma hem. Att det förmodligen kommer att dröja drygt en månad till eller om mannens advokat får till det och hon kommer hem redan nästa vecka(vilket inte är en möjlighet) men att i alla fall resten av månaden går snabbt.

I torsdags var det dags för första umgängesträffen hos de sociala myndigheterna hela 1½ timme fick jag tillsammans med Izabella. Det var så härligt att träffa henne och vi tittade på kläder som hon önskar från Shein och så kollade vi trailern på första delen av Stranger things 4 och jag hoppas verkligen att jag får titta på detta tillsammans med henne i slutet av maj om hon får komma hem.

En bild från umgänget i torsdags. Hon gillar att göra konstiga miner på foton. ❤

Haha knäppisunge. Älskade barn.
Tidigt på fredagsmorgonen fick jag mess från henne att hon mådde dåligt och ingen ville vakna så jag kände mig så hjälplös att jag inte kunde vara där och hjälpa henne. Hon fick ju hjälp sen men jag som mamma kan inte vara där och hjälpa henne när hon behöver det. Hon är bara stressad och rolig över detta som händer och hon är inte skapt för att vara hos en annan familj. Spelar ingen roll hur mycket hon trivs där hon klarar inte av att vara borta från mig så länge som hon är. Två dagar i sin höjd men inte längre.
Jag ska dock ta upp detta under förhandlingarna hur jag som mamma inte kan hjälpa min dotter när hon behöver det.

I fredags kollade jag även på Boheman rapshody från 2018. Hur Queen blev ett av världens största rockband och vilka ikoner och legender de blev. Jag greps verkligen av filmen och kan förstå hur berömmelse (säger man så) kan stiga en åt huvudet. Jag gillar några låtar av Queen och min favoritlåt är faktiskt “Kind of  magic”.

Arrividerci ciao / Louise

Tiden har gått extremt sakta

En vecka drygt har gått sedan Izabella åkte till familjehemmet.
Jag brukar tycka att tiden går jättesnabbt när hon är hemma men nu när hon är hos en annan familj så har denna veckan gått jättesakta.
Det har väl inte hänt så värst mycket denna vecka förutom att jag och mannen hade ett jättebråk i torsdags och han i princip slängde ut mig och sa att han minsann står för “kalaset” här. Jag sa till honom att jag orkar inte vara tillsammans med honom längre. Slutade med att jag var hemma hos mina föräldrar i ett dygn och när jag inte är med honom så är jag en helt annan människa. Inte den stressade och osäkra människa som jag är i hans närhet.  Jag vill bara ha hem min dotter så jag satt hos mina föräldrar och skrev min sida av överklagandet från förvaltningsrättens dom. De har anklagat mig för att ha psykisk ohälsa vilket jag verkligen inte har och det har jag nämnt i min överklagan. De har satt diagnos på mig som ett psykfall. Snacka om att diskriminera folk.
Ja vi får se vad kammarrätten beslutar. Har vi tur så får vi hem henne redan nästa vecka, nu under påsklovet.
Annars har vi “umgängestid” med henne på torsdag. Asså på riktigt. De sociala myndigheterna bestämmer när jag ska träffa min dotter. Det är helt sjukt. Och att vi se ska betala stat för att de har tagit vår dotter och att vi inte får barnbidraget. Jag är så sjukt arg att socialen har så stor makt och kan göra vad de vill.
De placerade vår dotter på grund av att jag och mannen inte har “hållit sams”  tillräckligt länge. Helt sjukt.
Imorgon ska jag i alla fall till min advokat och vi ska skriva en överklagan tillsammans men jag vill även ha in min till kammarrätten. Jag hoppas Izabellas advokat också får in den denna vecka och kanske kommer hon hem nästa vecka. Jag hoppas och ber om det. Ett barn ska vara hos sina föräldrar.
Jag har inte gjort något fel och ändå så ska jag straffas för det.

Snart kommer vi ses igen. Snart kommer du hem.

Dags för sängen och nu kliver vi snart in i en ny orörd vecka som jag hoppas blir bättre och att Izabella kommer hem.
Arrividerci ciao / Louise

Domslutet kom…

Och det var som ett dåligt skämt. Att det är första april idag och förvaltningsrätten kom med sitt beslut om förhandlingen som vi hade förra veckan. Jag hoppades in i det sista att de skulle gå på vår bana men visste innerst inne att de skulle ta de sociala myndigheternas sida istället.
Idag blev alltså Izabella familjehemsplacerad då domen skulle gälla omgående. Jag var ju beredd på det och vi har pratat mycket om det jag och Izabella.
Soc bestämde att jag fick lov att följa med och lämna Izabella hos familjehemmet och de bor 50 minuter från Malmö så hon kommer att gå kvar på sin skola och kommer åka taxi dit dagligen tillsammans med ett annat barn som också är placerad i familjehem och går i skolan i Malmö.
Jag fick träffa familjehemsföräldrarna och alla barn som var placerade hos dem. Jättetrevliga och jag tror att det kommer bli bra den tiden hon kommer vara där.
Jag kan börja arbeta med mig själv och min process medan vi överklagar och ser till att jag blir fri från detta förhållandet och äktenskapet. Det sa jag till honom redan första gången som hon blev familjehemsplacerad.
Så nu får jag sväva mot det så jag får hem henne igen för jag har bestämt att hon ska komma hem till mig innan sommaren och innan Max student. Nu ska jag påbörja min resa att bo ensam med mina barn. Jag och min man ska inte längre vara tillsammans.
Nu ska jag kämpa för att kunna bli den jag velat bli för många år sedan…bli den mamman som jag tydligen inte är och se till att mina – alla tre barn är hemma hos mig. Hon har det bra och jag kommer ha kontakt med familjehemsföräldrarna och så ska hon komma hem till mig så fort som möjligt.


Älskar dig. Du ska inte stanna länge där. Jag hoppas du snart kommer hem. Gör så ont i mitt hjärta och själ att du ska vara borta från mig.

Har jag några läsare eller någon som har barn i familjehem? Kommer man någonsin över den saknaden medan de är där och hur länge fick era barn bo i familjehemmet? Vilken hjälp fick ni ta emot för att få tillbaka ert barn?

Arrividerci ciao / Louise

Till startsidan