Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

De fortsätter skada oss

Idag fick jag samtal från soc och de var vänliga som vanligt tills de släppte bomben.
Izabella kommer att byta skola och det är bara sjukt att de får bestämma det.
De sociala myndigheterna bara skadar oss hela tiden. Izabella vet inte än de ska träffa henne imorgon så om någon vårdnadshavare från Izabellas skola läser min blogg(som ni förmodligen gör) så vill jag inte att Ni berättar för hennes kompisar att detta kanske kommer ske. Jag får reda på all information imorgon för om jag känner Izabella rätt så kommer hon inte vilja byta skola. Och jag hoppas de lyssnar på henne.

Tycker det är konstigt att de gör en sådan sak. Jag är för tusan hennes mamma och jag har väl också något att säga till om. Om det blir så att hon måste byta skola så kommer hon ju tappa sin plats och när hon flyttar hem igen så kommer vi ju behöva ställa henne i kö där igen och den kön är svinlång.
Jag förstår inte hur någon kan vara så förbannat elak och göra så här mot en familj. Att splittra en familj bara för att föräldrarna bråkar och inte kommer överens. Detta handlar inte om Izabella längre…detta handlar om att straffa oss som föräldrar. De har sett till att hon inte får bo hemma och ska nu byta skola. Och sen kunde de väl sett till att placera henne hos en familj i Malmö så att hon kunde gå kvar på skolan. Jag känner mig så jäkla sviken av stat och de sociala myndigheterna. Tyvärr så har de för mycket makt.
Jag hoppas verkligen att högsta förvaltningsdomstolen bestämmer att ta sig an vårt fall och att våra överklaganden och ser till att Izabella får komma hem efter midsommar. Det känns som ett hån att jag bara får träffa henne några timmar varannan vecka(ja det kommer väl bli oftare sen). Jag ska få träffa henne dagligen. Jag blir bara bestraffad hela tiden och jag vet inte vad jag ska göra för jag sitter fast. De sociala myndigheterna kommer jag inte någonsin mer att lita på för de litar inte på mig.
Jag kan fortsätta spy galla över dem men vad ger det mig egentligen. Ingenting för det känns som jag inte kan göra något. Känns som jag stångar pannan i väggen. Jag har inte gjort något fel och jag skulle ta emot den hjälpen som de sociala myndigheterna skulle erbjuda men de ansåg att det inte skulle fungera. Jag hoppas att min talisman hjälper mig här att påverka att hon kommer hem.
Och inte nog med det så hade förskolan jag varit på intervju hos förra veckan(i onsdags) gåt vidare med andra kandidater. På riktigt nu börjar jag tappa hoppet för jag sitter fast i ett förhållande, jag vill inte be soc om hjälp på grund av deras äckliga maktbeteende, jag får avslag efter avslag. Hade hoppats att bloggen skulle generera lite inkomst men inte ens det lyckas jag med.
Men å andra sidan så finns det fortfarande hopp att Högsta förvaltningsdomstolen tar upp vårt fall och dömer till vår fördel även om det inte är så stor chans.

Och sen måste jag komma ifrån detta skitområdet på något sätt för jag är så less att bo här. Var på två visningar idag men de lägenheterna var inte i min smak. Den stora hade inte ens plats för tvättpelare och den mindre som jag redan tackat nej till hade inte diskmaskin men plats för tvättpelare. Dessutom var den mindre än vår nuvarande och en fyra. Femman låg på våning tre utan hiss och mina knän klarar inte det. Så den kommer också gå bort. Imorgon har jag ytterligare en visning i Limhamn.
Men den kommer också gå bort eftersom den är dyr i hyra och jag tjänar inte 25´kronor efter skatt.
Jag är fast och jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Nu ska jag sluta gnälla och ta ut från diskmaskinen och sen laga mat. Blir köttbullar med makaroner då kontot i princip gapar tomt så ja jag måste ha ett jobb…..

Arrividerci ciao / Louise

Till startsidan