Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Att vara åskådare i sitt eget liv

Jag kom precis på att jag är åskådare i mitt eget liv. Jag bara står där och glor medan jag själv förstör mitt liv genom att fortsätta leva som jag gör.
Jag förlorade min dotter till en annan familj för att jag inte har tagit emot hjälp som de sociala myndigheterna har fått för sig vi behöver  “hjälp” med.  Jag har visserligen inte heller fått reda på vad jag gör för fel i mitt föräldraskap för jag har inte gjort något fel överhuvudtaget. Jag har blivit anklagad att ha kognitiva problem vilket inte alls är sant överhuvudtaget och inte nog med det så har de stämplat mig som förståndshandikappad. SERIÖST. Vem dog och gjorde de till läkare?🤬
De hakar upp sig på att jag varken har jobb eller vänner. Jag blev mobbad under min uppväxt och har inte varit speciellt “populär”.  och det är tydligen något de sociala myndigheterna har problem med. Och ändå står jag bara och ser på och tar inte tag i något.
Men nu ska det minsann bli en ändring på det. Jag tänker inte längre vara en åskådare av mitt liv. Jag måste börja kämpa för att leva mitt eget liv och få hem Izabella från familjehemmet. I fredags påbörjade jag en ansökan om hemtagningsutredning då allt de handläggarna har skrivit är helt upp åt väggarna fel. De har inte gett oss den hjälp de tyckte vi behövde t.ex  familjebehandling. Jag ska se till att hon inte alls kommer att börja på den skolan som är tänkt för henne.
Jag kommer att prata med min handläggare på Rusta & matcha när han kommer tillbaka från sin semester i augusti men ska höra med hans vikarie på tisdag när vi ska ses angående nystartsjobb för praktik kommer inte att ge mig speciellt mycket. Det är de där aktivitetsstödet på fjuttiga växelpengarna. Jag behöver en lön så jag får väl helt enkelt fundera på det.

I måndags var det dags för umgänge och det var bara jobbigt när vi skulle skiljas år. Hon ville inte åka tillbaka till familjen utan ville åka med mig hem.
Hon har det bra där det är inte det men hon är min dotter och nu har sociala myndigheterna dragit upp de sista rötterna och låta henne börja på en ny skola. Vi har visserligen några veckor på oss att få in hemtagningsansökan och hoppas att de vill utreda på nytt och ser till att hon kommer hem. Det som gör mig rädd och orolig är att hon inte vill komma hem till mig alls. Jag vet att hon vill hem.
Fick i alla fall några bilder från henne nu i helgen då de var på Astrid Lindgrens värld.

Kling antar jag från Pippi.

Ida Emils lillasyster.


Alfred, drängen i Emil

Annika från Pippi Långstrump
Hon får ju göra saker hon aldrig gjort förut och jag aldrig har kunna erbjuda henne.
Men jag hoppas att vi får andra handläggare…nej vi kommer kräva nya handläggare denna hemtagningsutredningen.
Snart dags att lägga sig igen. Veckan som kommer  2 intervjuer. 1 imorgon och en på onsdag.

Arrividerci ciao / Louise

Lämna ett svar

Till startsidan