För att hjälpa barn förstå hur en antik telefon såg ut förr i tiden kan man visa bilder och beskriva dess olika delar. En klassisk antik telefon, till exempel en från tidigt 1900-tal, har flera tydliga kännetecken:
Barn behöver lära sig hur en antik telefon såg ut förr i tiden- Kringla (hörlur och mikrofon): Telefonen hade en separat hörlur och mikrofon som var kopplade till basen med en sladd. Hörluren lyftes av från en krok när man skulle ringa eller svara på ett samtal.
- Nummerplatta: I stället för knappar fanns en rund nummerplatta med siffror från 0 till 9. För att slå ett nummer, stoppade man fingret i hålet för rätt siffra och vred skivan runt till stoppet, och släppte sedan.
- Basstation: Basen av telefonen var ofta tung och gjord av metall eller bakelit, och hade en fast telefonledning ansluten. När hörluren låg på sin krok var telefonen inaktiv.
- Handvev (på äldre modeller): Vissa riktigt gamla telefoner hade en vev på sidan som användes för att koppla upp ett samtal via en telefonist.
Man kan också förklara att de här telefonerna krävde att man slog varje siffra för sig, vilket tog längre tid än att trycka på knappar som på moderna telefoner. Det kan vara intressant att berätta att dessa telefoner var föregångare till dagens smartphones och att de spelade en stor roll i att göra världen mer sammankopplad.
Att visa en sådan telefon i verkligheten eller på bilder, och låta barnen prova att snurra på nummerplattan, kan ge dem en konkret uppfattning om hur kommunikation fungerade förr i tiden.