Showing all posts in Allmänt

Idag är det onsdag och det har gått en vecka sedan vi var på förhandlingarna och det är drygt 14 dagar kvar innan man får reda på vad som kommer att hända. Jag hoppas att de dömer till vår fördel och att dottern får komma hem. I söndags var det dags för umgänge med dottern på Emporia.
Ja vi tog det i Malmö eftersom jag inte har råd att ta mig till Trelleborg och en söndag i Trelleborg är att gå på stan när alla affärer har stängt. Förlåt till er som bor i den staden. Men den är tråkig.
Vi var först på taket uppe på Emporia och tittade över till Danmark. När det är klart väder så kan man med blotta ögat se Köpenhamn.

Nu har jag ingen bra kamera så det fick bli en mobilbild. Man kanske kan förnimma staden där borta i horisonten. Öresundsbron i bakgrunden.

Innan vi gick till McDonalds gick vi till Panduro och köpte små contaiers (vet inte vad de heter på svenska) som Izabella ska ha till sina spells.
Vi åt och pratade för att sedan gå till yoggiboost men hon ville hellre ha slush. Där efter gick vi till Hemmakväll och jag köpte en Fox till henne. (Ni vet drickan som I want to be cool gänget har skapat)
Hon berättade även två saker som gjorde mig så irriterad. Visst hon är snart på väg in i tonåren men va fan.
Izabella har en väska som är en hund, ni vet de där gosedjuren som finns i de flesta affärer idag.
Hon har en sådan. Visst hon är snart 12 år och på väg in i tonåren. Men hon gillar den.
Familjehemsmamman sa att den är barnslig och att de ska hitta en väska som är mer lämplig för en 12 åring. Asså va fan liksom.
Izabella gillar de där squezze mellows och har några stycken.
Hon ville ha en sådan efter vi hade varit hos läkaren men det fick hon inte för de köper inte gosedjur till barn som är över 5 år. Asså på riktigt. Jag blir så irriterad. . Hon samlar på dessa varelser.

Har i alla fall lovat henne att hon ska få en sådan när hon kommer hem.

Mannen har blivit så elak nu. Bara för att jag inte vill ha umgänge med honom i sovrummet får jag inte vara i vår lägenhet. Han slänger i princip ut mig på morgonen för att jag inte vill göra detta.
Idag fick jag äta frukost på IKEA för han tillät inte mig att äta frukost hemma.
Det kommer bli samma sak imorgon och på fredag och jag börjar på allvar ta tag och skicka in en skilsmässoansökan för detta är inte okej längre. och har aldrig varit.
Sen får jag gå till soc och be om hjälp trots att jag inte vill.
Men jag måste komma bort från honom för jag börjar få magkatarr och kan knappt sova på natten heller för jag drömmer drömmar som jag inte kan sätta mitt finger på.
Bara för att han har jobb och inte jag så ska jag ställa upp för honom här hemma i sovrummet. Men det vill jag inte. Inatt har jag sovit som en kratta och har vaknat flera gånger…på grund av honom och min magkatarr. Han lovade 2019 att inte pressa mig men nu 3 år senare har han börjat göra det igen.
Och jag kan fundera dagligen flera gånger om dagen varför jag fortfarande är med honom. Varför jag inte bara lämnar honom. Men det är lättare sagt än gjort.
Jag håller er uppdaterade.

Frulle på IKEA men vad skulle jag annars äta. Kollar även på saker som jag kommer köpa den dagen jag får egen lägenhet.

Nu är det dags att fixa maten. Det blir pizza från Lidl idag. Hemmagjord pizza.

Katten till höger är Simba det ser man på svansen. Kan knappt se vem som  är vem ibland. Svansen avslöjar vem  som är vem.

Den som hänger ner med tassarna är Simba. Hon sitter alltid så.

Arrividerci ciao / Louise

Dagarna går så himla sakta. Det är bara onsdag idag och om en vecka drygt så är det dags för ytterligare en förhandling. Just nu mår jag inte så himla bra och trots att jag försöker vara stark så vill jag bara skrika. Att stat kan göra en sådan här sak bara för att komma åt oss som föräldrar att trycka ner oss psykiskt för att vi ska gå ner på knäna och åta oss hjälp som de tycker att vi behöver. De har inte ens sagt vad vi brister i.
Jag som mamma känner mig oerhört kränkt över det socialtjänsten gör och enligt dem så tror de inte att jag kommer klara av att tillgodose Izabellas behov om jag nu skulle lämna mannen.
Och det vet dom för att:
1. De kan se in i framtiden
2. De har kameror i vårt hem
3. De kan förvandla sig till flugor och sitter på våra väggar och ser hur vi lever. I sådana fall får jag schasa ut alla flugor i hemmet i sommar. För vem vet kanske någon av dem är socialsekreterare.
Jag har inte emot dem som personer eller människor men tyvärr så ger deras val av jobb inte mig en bra bild av dem. För deras val av jobb har skadat oss som familj och splittrat oss trots att jag ska gå andra hållet från mannen. Och det gillas inte vad sociala myndigheterna hittar på. De tror de hjälper men tyvärr så skälper de.

Jag må hända att jag inte är någon supermamma men jag tar hand om mina barn och sätter alltid deras behov före mina. Jag unnar mig knappt något själv. Jag är aldrig ensam(jo nu när Izabella är borta) men jag är alltid mamma jag får aldrig vara mig själv. Förstår inte hur vissa mammor (även ensamstående) får tid att vara bara sig själva.
Många jag har varit i kontakt med tycker att sociala myndigheterna har gjort fel och jag hoppas att kammarrätten kan ge de en smäll på fingrarna och ryter ifrån att de ska omedelbart hämta hem vår dotter. Ja inte samma dag men under samma vecka och sen kan vi ta det där ifrån tillsammans med socialtjänsten och prata med varandra om vad de kan hjälpa oss med och berätta vad vi behöver bli bättre i. Jag är trygg i min föräldraroll men sociala myndigheterna har oss i sitt sikte och vi kommer aldrig bli av med dem. Åtminstone inte så länge jag är gift och bor tillsammans med honom.

I lördags hade vi umgänge med Izabella i Trelleborg under hela 2 timmar. På riktigt så kunde de inte ägna 45 minuter att köra in till Malmö där det i alla fall finns saker att göra och där man skulle slippa ta buss för att ens komma till Burger King eller McDonalds. Dessutom var vi tvungna att gå på toaletten på biblioteket då det kostade pengar på Valen gallerian och på torget var det bara torgfolket som kunde komma in.
Katastrof helt enkelt. Jag tror socialtjänsten visste att det inte finns ett dyft att göra i Trelleborg. Skitstad. Ursäktar ni som bor där men det är en riktig skitstad. Jag gick på gymnasiet där och vi kallade staden för Trellebull eller Trellehulla.

På Ahlgatans falafelställe. Izabella har klippt sig. Familjehemsmamman är frisörska.
Hon klipper även en av mina gamla gymnasielärare och vet vem min lärare Kenneth var/är.

I väntan på att Izabella ska bli upphämtad av familjehemmet.
Xander var med denna dag och träffade sin syster. Om han fick vet jag inte men helt ärligt sociala myndigheterna ska inte bry sig om att Izabellas bröder följer med eller inte.

Höllvikens busstation. Vi tog Trelleborgsbussen till Höllviken och sen 100 bussen där ifrån.
Det tog ganska lång tid men vi pallade inte vänta i en timme på 146 och igen jag gör allt för mina barn. Vill de åka buss istället för att ta tåget (som går snabbare) så gör vi det.

Men nu får jag plocka lite och så är det dags för middag snart.
Tittar in kanske senare i veckan med en uppdatering om något annat.

Arrividerci ciao / Louise

Du ska minsann ha ett jobb denna vecka. Det fick jag höra från mannen idag.
Han orkar minsann inte jobba arslet av sig(förståelig) men sa i början av vårt förhållande att hans kvinna ska minsann inte behöva jobba. Well efter 22 år tillsammans och tre barn senare så låter det annorlunda.  Det är både det ena och det andra och det tredje. I detta läget kan jag tänka mig att lämna in skilsmässopapperna så vi kan gå vidare ensamma, men icke det vill han inte.
I helgen – i söndags var vi hos hans föräldrar och hans mamma sa rakt av att jag borde slängt ut honom redan innan vi skaffade barn tillsammans. men nu är det som det är och hon sa att jag borde skicka in en skilsmässoansökan varpå jag svarade att då slänger han ut mig från vår lägenhet.
Enligt min man så måste jag skaffa mig ett jobb denna veckan vilket är ganska omöjligt. Han sa att jag ska ta jobb som barnvakt. Vilket jag sa rakt av att det är uteslutet för jag vill inte jobba i en familjs hem och dessutom så ska man ha något vid sidan om då “barnvaktsjobb” oftast är extrajobb.

Och jag är definitivt ingen Mary Poppins med en stor magisk väska och ett talande paraply.
Jag tror inte jag skulle passa som barnvakt ändå så….och jag har inga studier eller så heller .
Han tycker minsann att jag ska ta vilket jobb som helst och struntar i att i de flesta jobb ska man antingen ha
utbildning eller erfarenhet.
Han menar också på att får jag ett jobb denna veckan kan jag ta upp detta på förhandlingarna och visa soc att nu kan jag minsann se till att vi har råd att Izabella kan börja på någon fritidsaktivitet. Det är tydligen det som de också hänger upp sig på det är bland annat därför hon  är placerad.

Jag skulle vilja av nyfikenhet veta hur många som läser denna blogg vars barn har fritidsaktivitet och vad för fritidsaktivitet de håller på med samt hur ofta? Är ni ensamstående, jobbar båda parter i familjen alt. enbart en part i familjen (en som är arbetssökande och den andra jobbar)?
Vad jag vet så är det inte många i min dotters klass som har en fritidsaktivitet trots att båda föräldrarna jobbar. Jag anser att det inte är ett måste. Eller är det ett måste?
Jag blir bara irriterad på mannen som ska föreställa min äkta hälft. Och många frågar sig säkert åter igen om varför jag är tillsammans med honom. Svaret är enkelt.
Jag har inget jobb och har därmed inte råd att flytta och är därför fast med honom.
Så jag funderar på Hur tusan ska jag kunna få ett jobb denna vecka?
Det är ju inte direkt så att arbetsgivarna står på rad och skriker och drar i mig.
Jag hade hoppats att bloggen skulle kunna generera lite pengar men jag har inte många läsare och jag är ingen duktig influenser så jag hoppas att jag får ett jobb snart.
Ingen som jobbar på förskola i Malmö eller kranskommunerna(Svedala, Lund, Vellinge där det är lätt att ta sig till) som behöver barnskötare eller pedagoger. Jag är desperat och jag behöver ett relativt bra betalt heltidsjobb helst idag som senast nästa tisdag.

Ja jag är kräsen men jag har inte spenderat flera år att studera inom pedagogik och inte få något jobb som pedagog/barnskötare.
Men jag vill bara ha ett jobb så jag slipper hänga på mannen som anser att jag har blivit en parasit då jag inte har jobb. Han anser att han inte har råd att försörja oss ensam vilket jag kan hålla med honom om. Men det är dyrt att ha barn och dessutom så har han dyra hobbies. Och då finns det bara en sak att göra i mina ögon och då slipper han försörja mig och de äldre barnen och då har han råd med allt han vill ha. Men det örat vill han som vanligt inte lyssna på.
Det är svårt att leva med en man som är så jäkla negativ som honom. En man som inte inser att vi två är inte menade för varandra vilket hans mamma har sagt också.
Att banka vett i en man vars huvud är så tjockskalligt och att han även har selektiv hörsel och skiter i att lyssna på andra är bara skrattretande.
Jag lovar att när jag fått ett jobb, fått hem min dotter och fått renoverat lägenheten som ska påbörjas vilken vecka som helst så kommer jag att lämna honom.
Jag hoppas det blir snart.  Så min fråga är: Hur tusan ska det gå till att jag får ett jobb denna vecka? Den är ju snart slut. Vill bara skrika för jag blir galen.

Arrividerci ciao/ Louise

Söndag igen och snart är detta påsklovet över.
Första lovet utan Izabella hemma. Det suger.
Denna vecka har bara sprungit iväg känns det som.
I tisdags var jag hos min advokat och vi skrev överklagan och jag ska läsa mannens överklagan också och sen prata med min advokat nu i veckan som kommer och diskutera om det är något som jag vill lägga till eller ta bort.
Vi har redan skickat in våra överklagningar till kammarrätten och fått datum och tid till förhandlingarna. Nu ska bara Izabellas advokat träffa henne så de kan fixa hennes överklagan också – och det innan fredag så jag får ta kontakt med henne igen så jag kan  få reda på när hon ska prata med Izabella. Hon kanske kan komma till antingen skolan eller efter skolan. Den 10 maj är det dags för förhandlingarna i förvaltningsrätten i länk tillsammans med Kammarrätten.
Och jag hoppas verkligen att de dömer till vår fördel och att Izabella får komma hem i slutet av maj.
Vad vi fick reda på när vi var hos de sociala myndigheterna för någon vecka sedan så fick vi reda på att de inte kunde hjälpa oss med något egentligen. De kan inte erbjuda oss hjälp utan de har bara visat oss vilken makt de egentligen har. Det var ju prat om familjebehandling det kommer de förmodligen inte komma hjälpa oss med alls och sen så kontakfamilj kan vi fixa själva för det kanske behövs. Men hon ska först och främst komma hem. Att det förmodligen kommer att dröja drygt en månad till eller om mannens advokat får till det och hon kommer hem redan nästa vecka(vilket inte är en möjlighet) men att i alla fall resten av månaden går snabbt.

I torsdags var det dags för första umgängesträffen hos de sociala myndigheterna hela 1½ timme fick jag tillsammans med Izabella. Det var så härligt att träffa henne och vi tittade på kläder som hon önskar från Shein och så kollade vi trailern på första delen av Stranger things 4 och jag hoppas verkligen att jag får titta på detta tillsammans med henne i slutet av maj om hon får komma hem.

En bild från umgänget i torsdags. Hon gillar att göra konstiga miner på foton. ❤

Haha knäppisunge. Älskade barn.
Tidigt på fredagsmorgonen fick jag mess från henne att hon mådde dåligt och ingen ville vakna så jag kände mig så hjälplös att jag inte kunde vara där och hjälpa henne. Hon fick ju hjälp sen men jag som mamma kan inte vara där och hjälpa henne när hon behöver det. Hon är bara stressad och rolig över detta som händer och hon är inte skapt för att vara hos en annan familj. Spelar ingen roll hur mycket hon trivs där hon klarar inte av att vara borta från mig så länge som hon är. Två dagar i sin höjd men inte längre.
Jag ska dock ta upp detta under förhandlingarna hur jag som mamma inte kan hjälpa min dotter när hon behöver det.

I fredags kollade jag även på Boheman rapshody från 2018. Hur Queen blev ett av världens största rockband och vilka ikoner och legender de blev. Jag greps verkligen av filmen och kan förstå hur berömmelse (säger man så) kan stiga en åt huvudet. Jag gillar några låtar av Queen och min favoritlåt är faktiskt “Kind of  magic”.

Arrividerci ciao / Louise

En vecka drygt har gått sedan Izabella åkte till familjehemmet.
Jag brukar tycka att tiden går jättesnabbt när hon är hemma men nu när hon är hos en annan familj så har denna veckan gått jättesakta.
Det har väl inte hänt så värst mycket denna vecka förutom att jag och mannen hade ett jättebråk i torsdags och han i princip slängde ut mig och sa att han minsann står för “kalaset” här. Jag sa till honom att jag orkar inte vara tillsammans med honom längre. Slutade med att jag var hemma hos mina föräldrar i ett dygn och när jag inte är med honom så är jag en helt annan människa. Inte den stressade och osäkra människa som jag är i hans närhet.  Jag vill bara ha hem min dotter så jag satt hos mina föräldrar och skrev min sida av överklagandet från förvaltningsrättens dom. De har anklagat mig för att ha psykisk ohälsa vilket jag verkligen inte har och det har jag nämnt i min överklagan. De har satt diagnos på mig som ett psykfall. Snacka om att diskriminera folk.
Ja vi får se vad kammarrätten beslutar. Har vi tur så får vi hem henne redan nästa vecka, nu under påsklovet.
Annars har vi “umgängestid” med henne på torsdag. Asså på riktigt. De sociala myndigheterna bestämmer när jag ska träffa min dotter. Det är helt sjukt. Och att vi se ska betala stat för att de har tagit vår dotter och att vi inte får barnbidraget. Jag är så sjukt arg att socialen har så stor makt och kan göra vad de vill.
De placerade vår dotter på grund av att jag och mannen inte har “hållit sams”  tillräckligt länge. Helt sjukt.
Imorgon ska jag i alla fall till min advokat och vi ska skriva en överklagan tillsammans men jag vill även ha in min till kammarrätten. Jag hoppas Izabellas advokat också får in den denna vecka och kanske kommer hon hem nästa vecka. Jag hoppas och ber om det. Ett barn ska vara hos sina föräldrar.
Jag har inte gjort något fel och ändå så ska jag straffas för det.

Snart kommer vi ses igen. Snart kommer du hem.

Dags för sängen och nu kliver vi snart in i en ny orörd vecka som jag hoppas blir bättre och att Izabella kommer hem.
Arrividerci ciao / Louise

Och det var som ett dåligt skämt. Att det är första april idag och förvaltningsrätten kom med sitt beslut om förhandlingen som vi hade förra veckan. Jag hoppades in i det sista att de skulle gå på vår bana men visste innerst inne att de skulle ta de sociala myndigheternas sida istället.
Idag blev alltså Izabella familjehemsplacerad då domen skulle gälla omgående. Jag var ju beredd på det och vi har pratat mycket om det jag och Izabella.
Soc bestämde att jag fick lov att följa med och lämna Izabella hos familjehemmet och de bor 50 minuter från Malmö så hon kommer att gå kvar på sin skola och kommer åka taxi dit dagligen tillsammans med ett annat barn som också är placerad i familjehem och går i skolan i Malmö.
Jag fick träffa familjehemsföräldrarna och alla barn som var placerade hos dem. Jättetrevliga och jag tror att det kommer bli bra den tiden hon kommer vara där.
Jag kan börja arbeta med mig själv och min process medan vi överklagar och ser till att jag blir fri från detta förhållandet och äktenskapet. Det sa jag till honom redan första gången som hon blev familjehemsplacerad.
Så nu får jag sväva mot det så jag får hem henne igen för jag har bestämt att hon ska komma hem till mig innan sommaren och innan Max student. Nu ska jag påbörja min resa att bo ensam med mina barn. Jag och min man ska inte längre vara tillsammans.
Nu ska jag kämpa för att kunna bli den jag velat bli för många år sedan…bli den mamman som jag tydligen inte är och se till att mina – alla tre barn är hemma hos mig. Hon har det bra och jag kommer ha kontakt med familjehemsföräldrarna och så ska hon komma hem till mig så fort som möjligt.

Älskar dig. Du ska inte stanna länge där. Jag hoppas du snart kommer hem. Gör så ont i mitt hjärta och själ att du ska vara borta från mig.

Har jag några läsare eller någon som har barn i familjehem? Kommer man någonsin över den saknaden medan de är där och hur länge fick era barn bo i familjehemmet? Vilken hjälp fick ni ta emot för att få tillbaka ert barn?

Arrividerci ciao / Louise

Idag är det söndag igen och jag har varit nere och handlat på förmiddagen. Det blev ganska sent då vi ju ställde fram klockan inatt.

Annars har jag tvättat en maskin med tvätt för Izabella ville ha en speciell tröja imorgon.
Behövde ändå tvätta en hel del idag ändå så.

I veckan hade vi en förhandling hos förvaltningsrätten. Jag kände att de ljög på som vanligt och jag ville bara skrika när jag fick reda på att de sociala myndigheterna redan letar efter ett familjehem till Izabella någonstans i Skåne. Någonstans i Skåne. De ska alltså åter igen rycka upp henne från sin familj och även från skolan där det går så himla bra nu, där hon har kommit ifatt i sina studier, där hon äntligen känner sig trygg.
Men nä de tänker ju inte alls på barnets bästa. Jag kommer att när vi fått domslutet att anmäla dem till JO och IVO. De har gjort så många fel under alla dessa år vi har varit under socialens lupp. Men nu är det deras tur att bli anmälda och granskande . Inte för att jag tror att det blir något men jag ska i alla fall göra det.
Jag tycker att sociala myndigheterna har allt för mycket makt och har de en gång satt sina klor i en familj så tycker de att de har rätt att famijehemsplacera ett barn. Spelar ingen roll att man godtar socialens stöd så kommer de placera barnet i familjehem.
Jag fick till och med höra att jag saknar det kognitiva och att jag inte kan tillgodose min dotters behov och det skulle inte spela någon roll om jag skulle separera från mannen så säger de att jag inte kommer klara av att vara en bra mamma. De har alltså stämplat mig som en dålig mamma och satt diagnos på mig. Därmed har de kränkt mig.
Imorgon ska vi ha ett telefonmöte runt halv tolv och sen på tisdag ska jag med Izabella till dem och de ska ge henne information. Domslutet kommer om drygt 1,5 vecka.
Jag blir bara så trött på allt vad de håller på med.

Kommer förmodligen att berätta om detta tidigt denna vecka som kommer i bloggen.
Och dessutom så kommer jag att argumentera med de sociala myndigheterna och ge dem min rättelse från utredningen och så resursens anteckningar. Varför ska de rycka upp min dotter med rötterna från sin familj och från sin skola när det bara är positivt som händer nu? Varför ska de rycka upp en flicka som vill bo hos sin mamma?
Jag har redan sagt till mannen att om dottern nu blir familjehemsplacerad så kommer jag att gå ifrån honom och det kommer jag i vilket fall som helst. Jag har fått nog av att ha en man.

Arrividerci ciao / Louise

Det bästa man kan göra när man har små barn är att skaffa sig en bostad med flera små rum.

Det är bättre med flera små rum än att ha en stor lokal som man har på dagis. Det positiva är att man ser alla barn hela tiden och det negativa är att det blir för högt ljud. För att det ska bli tystare i en bostad så ska man ha flera små rum samt kanske lite ljuddämpande tavlor som man numera kan hitta.

Man kan inreda bostaden så att det passar små barn. Tänk på att inte ha för många små detaljer som lego överallt om du har barn under 3 år. Du ska kunna lämna dem så att de kan leka medans du själv är i köket. För om man har många små delar i ett hus kan det sätta sig i halsen på ett litet barn. När du ska söka upp en mäklare så tala om att ni har små barn att du vill ha ett hus eller bostad med flera små rum. Du kan välja om det ska finnas dörrar mellan varje rum eller om det ska vara utan dörrar. Detta går hur lika bra som helst och tänk också på att även dörrar kan fånga ljud så att det inte blir så höga barnskrik hela tiden. Tänk även på dina grannar som också vill ha lugn och ro i hemmet.

Så var det söndag igen och imorgon går vi in i en ny orörd vecka som som vanligt är fylld med saker.
Denna veckan var fullspäckad och jag har varit helt slut när det var dags att gå och lägga sig.
I måndags var jag och Izabella på två visningar en borta på området där jag bodde innan jag träffade mannen samt när vi hade träffats. Och den andra var nere i stan vid Triangeln och jag ville så ha den men mina knän höll inte med. Första lägenheten låg på tredje våningen utan hiss och den andra lägenheten på sista våningen utan hiss. Men den i stan hade tvättmaskin och tumlare i lägenheten medan den första hade i källaren.
Jag fick ju så klart tacka nej till båda då jag fortfarande inte har något jobb.
På tisdagen var det dags för ventilationskillen att komma och göra rent ventilerna inne på toaletterna. Det är obligatoriskt tror vartannat år.
På onsdagen skulle jag först prata med min advokat på morgonen och Izabella skulle prata med sin på eftermiddagen efter skolan. Det gick bra och på tisdag så är det dags för förhandling.

Jag vill bara att detta ska vara över så jag kan gå vidare tillsammans med alla tre barnen.
Bara börja mitt liv utan att ha en man vid min sida. Jag behöver ingen man egentligen. Jag klarar mig själv och har gjort i så många år trots att han varit här. Och nu ska han börja leka familjefar.
Jag hoppas att ni håller tummarna för mig på tisdag mellan 13-15 att jag ska få behålla Izabella. Ett barn ska vara hos sina föräldrar och soc har haft hetsjakt på oss i flera år. Det finns inget att vara orolig för här. Tycker de kan hjälpa familjer som verkligen behöver det.

I torsdags var jag på intervju. Det var förskolor i östra Malmö (Rosengård och där omkring) som sökte massor av barnskötare. Tror det var drygt 10-15 barnskötare.
Får se om de ens kommer att ge mig en av tjänsterna. Jag hoppas det annars får jag se om jag får kontakt med arbetsförmedlingen på deras chatt då den inte funkade i veckan överhuvudtaget.
På fredagen var det dags för Izabellas utvecklingssamtal.
Hon tyckte det var jobbigt men hon läste vad hon skrivit i sin presentation för sin resurs. Det gick bra.
Jag är så jäkla stolt över henne. Med risk inte klara målen för femman så har hon på tre veckor sett till att klara målen, hon har kommit ifatt med allt som klassen gör och ligger även ett steg före klassen i engelska.
Och nu vill soc insistera att hon ska bo i familjehem någonstans i Skåne.
Man rycker inte upp ett barn från den skolmiljö som äntligen har blivit bra.
Och resursen som har jobbat så hårt med Izabella för att hon ska komma in i klassen och att hon äntligen börjat umgås med sina klasskompisar och när allt går bra.
Vi har ju nämnt detta för våra advokater. Izabella vill bo hemma hos oss, vi kan acceptera stödfamilj/kontaktfamilj men även familjebehandling.
Skolvärdinna berättade att hon är för gammal att vara familjehem och det behövs vara fler barn där också.
Jag har i alla fall sagt till min advokat att jag inte längre går med på att Izabella behöver vara på familjehem längre utan att vi istället kan få just som jag skrev stödfamilj.
Blir så trött. Men allt ska gå bra. Jag hoppas att universum är på min sida.
Mannen säger att han ska ändra sig men det tror jag inte han kommer göra. Han gjorde ett tappert försök men tyvärr så tror jag att han kommer falla tillbaka i sina gamla spår.
Vad är det man säger…man kan inte tvätta ränderna ur zebran.
Och jag har även sagt att tar de Izabella så har vi inget förhållande längre och det lär vi inte ha om vi får ha henne hemma. Men först ska vi få renoverat här. Hade lägenhetsplaneraren hemma förra fredagen.
Ska ner imorgon och skriva under avtalet om renoveringen och de kommer förmodligen börja renoveringen i början av maj. De ligger tydligen efter i planeringen.
Annars i helgen har jag tagit hand om alla kläder och tvättat dem. Igår var jag uppe redan klockan nio haha. Händer liksom aldrig på en lördag. Idag tog jag lite sovmorgon till klockan tio.

Nu är det snart dags för sängen igen och vi går in i en ny vecka. Förhandlingarna på tisdag, utvecklingssamtal på onsdag, på torsdag ska Izabella åka skridskor med klassen och på fredag en visning på en sexa.

Arrividerci ciao/ Louise