Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Första advent


“När första ljuset brinner står julens dörr på glänt
och alla barnen glädjas att fira få advent”

Idag är det första advent och om två dagar är det första december vilket innebär att det är snart julafton och ett nytt år. Jag hoppas att nästa år blir bättre för mig. Jag kommer förmodligen vara klar med montearbetet innan jul så jag har ett par dagar på mig. Måste fråga på Orkanen om de kan hjälpa mig att få fram aktuell forskning på Montessoris arbete inom språkutvecklingen.

I dag flyttade även julen in så smått hos oss jag satte upp vår enda ljusstake i fönstret.
Någon julgran blir det nog inte då vi har två katter och det blir inte riktigt kul att ha båda i julgranen på nätterna. Jag litar på Busen men på Simba litar jag inte riktigt på. Hon är en riktig liten terrorist.

Renovering pågår.
Vår lägenhet är blå och jag skojar inte. Den är grön också för den delen.
Mannen fick för sig en dag för ett par år sedan att måla om hela vardagsrummet – blått både i tak, väggar och dörrkarmar. Även halva hallen blev blå och andra halvan blev grön.


Första bilden hur det såg ut innan målningen. Bilden under work in progress.
Bilden när hallen var färdigmålad vid ytterdörren. Taket i vardagsrummet som idag är vitt.
Och den sista bilden resten av hallen.
Det var fint då men nu behöver lägenheten en renovering och jag har börjat med dörrkarmarna att skrapa dem från färg och det ska målas sen. Ska väl i slutet av veckan beställa en renovering av vardagsrummet. Det behövs.  Mannen sa att han ska renovera hallen. Ny tapet ska läggas där.

Igår var vi hos mina föräldrar och firade Izabella, mig och Xander. Det var två som saknades igår.
Max som var hos sin farmor och farfar och så min syster som har varit i karantän då hon har haft covid och hon är fullvaccinerad. men det hör inte hit.

På tisdag är det åter igen ett besök hos de sociala myndigheterna då Izabella ska prata med utredarna. De ställer sig frågan om hon verkligen kommer kunna bo hemma då de är så oroliga över hennes hälsa och utveckling både i skolan och hemma. Jag har bara hört positiva saker från skolan så jag vet inte varför de muppar om det och sen så om utvecklingen hemma var förmodligen för att vi inte ville ha dem på hembesök.
Om det blir aktuellt med att hon ska få en stödfamilj eller något så har jag en del kandidater som gärna ställer upp. Allt detta för att hon har mycket frånvaro. Men jag tror och hoppas att hon inte hamnar hos en annan familj där hon inte känner sig trygg. Dessuton så har jag läst att de alltid först kollar i barnets omgivning om någon där kan bli stödhem. Vi ska även pusha på dem att hon ska börja rida och att de ska lägga ut de pengarna för de vill ju att hon ska utvecklas och djur har den tendensen.
Önskar jag hade råd att rida igen.

Jag och Alexa vann 5 pris 1995.
Men nu ska jag sluta babbla. Dags att fixa lådor och sen läsa.
Dags för ny vecka igen med nya möjligheter. Ska försöka blogga dagligen också.

Arrividerci ciao /Louise

Avslutat min VFU

Idag är det söndag igen och jag ska inte på VFU imorgon men ska fortfarande lämna Izabella tidigare.
Det ska jag göra fram till jullovet och sen får vi se vad som händer.
Jag har skickat iväg papper till Burlövs vikariebank, mitt avtal med dem att få jobba som vikarie samtidigt som jag imorgon ska ringa Lomma vikariebank och sen hoppas att jag ska kunna få komma in i Malmö vikariebank eller få något jobb på förskola här i Malmö.

Varför avslutade jag då min VFU?
Jag avslutande min VFU för att jag kände att jag inte klarade av det längre. Jag gjorde det för min skull och jag känner att det är det rätta beslutet. Jag har hållit på med detta sedan 2013 och jag känner att nu släpper jag det. Vill jag i framtiden så kanske jag hoppar på det igen och fortsätter med de två sista praktikerna och examensarbetet. Nu ska jag dessa två dagar koncentrera mig på mitt montessoriarbete och se till att jag i alla fall blir klar med den utbildningen.
På onsdag blir jag förhoppningsvis bokad till Burlöv eller ja Åkarp är det förskolorna ligger och så jobbar jag så mycket jag kan fram till julen eller något.
Min handledare sa att jag måste vara ärlig mot mig själv och känna efter och just nu orkar jag inte pressen på allt. Tack vare sociala myndigheterna kunde jag inte koncentrera mig på mina uppgifter och saker och det fick mig att släppa allt. Jag hade enbart 27 hp kvar. Men jag vill inte göra dem. Jag har alla teorier klara men jag orkar inte leda ett arbetslag eller en barngrupp så som en förskollärare gör. Jag ska vara på “golvet” och ta hand om barnen. Jag kan nästan läroplanen utan och innan och vill jag koppla något till någon teori ja då lånar jag en bok och gör det. Jag klarar mig utan det administrativa. Jag är utbildad barnskötare och pedagog och klarar mig på det. Jag hoppas jag får en fast tjänst. Men i dagens läge så känner jag mig nöjd
Efter 8 års kämpande på den utbildningen och 27 hp kvar så känner jag mig besegrad. Och vad befarar soc så vill de fortsätta snoka i våra liv med hembesök. Men det tänker vi inte gå med på. De har gjort tillräckligt.
Nu får jag ge katterna mat. Busen ligger på bordet och väntar. Bjuder på en bild på honom från igår när han satt och väntade.

Ny vecka väntar och nya tag. Får se vad denna vecka har att bjuda på.

Arrividerci ciao/ Louise

Hej söndag

Då var det söndag igen och jag har gjort min första vecka av praktiken.
Jag trivs i barngruppen men tycker inte om själva konceptet det har.
De är ute hela förmiddagen och det är jag absolut inte van vid men jag har ju kläder efter väder. En dag i veckan är de ute hela förmiddagen och fram till tvåtiden beroende på vad det är för väder.
Hela veckan serverades det vegetarisk mat och jag är inte ett stort fan av det. Hoppas man får någorlunda normal mat de tre kommande veckorna.

veckan för Izabella har gått bra och hon har varit med på alla lektioner trots att hon inte riktigt var sugen på det men det har fungerat och flutit på bra. Lärarna är nöjda, jag är nöjd och det måste fortsätta såhär nu.

Idag sitter jag lite med att skriva teorier koppla till det praktiska. Min förskola som jag är på håller mycket på med matematik, literacy(läsning och skrivning), leken och utomhuspedagogik.
Visst att jag kanske trivs i barngruppen men jag vill absolut inte bli anställd där. Jag föredrar att börja inne gå ut en stund efter samlingen och sen inte mer under dagen. Kalla mig bekväm men så är det.

Lekteorier

Och jag är inte ens klar med alla än. Får väl ta om det jag hunnit skriva om så hon vet att jag kan koppla det praktiska till forskning och teorier.
Önskar att dygnet hade fler timmar så jag hade hunnit skriva mer. Får skriva imorgon.

Imorgon ska jag även göra älghuvuden med barnen på förskolan när min lärare är där.
hatar ha publik när jag ska göra saker speciellt om jag ska leda barngruppen.
Men det ska nog gå bra.

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen blir det väl sängen.
Jag hoppas jag lyckas hålla mig frisk de dagar som är kvar nu för jag har inte tid att bli sjuk.

Arrividerci ciao / Louise

Höstlovet är slut

Så var höstlovet slut för denna gången och jag går ut på praktik imorgon.
Jag och mannen var hos socialen i måndags och de kommer så klart snoka i våra liv i fyra månader. Jag har i alla fall inte tid att springa till dem varken under eller efter min praktik. Jag och mannen försöker samarbeta men han skyller att jag sätter mig på tvären och leker bromskloss. Men han kom bara in och började leka familjefar 18 år för sent och jag blir galen på det.
Ni kanske tycker det låter helt galet att bli galen på att mannen i familjen hjälper till.
Well ni vet inte hela vår bakgrund men det är en lång historia som aldrig kommer bli berättad. Kort och gott. Han har aldrig varit intresserad av sin familj innan trots att han bott här hela tiden.
Men för att bli av med socialen ska vi samarbeta. De sa inte det rakt ut men nästan, att jag var en dålig mamma.
Ja vi får se vad som händer. Jag har inte tid att oroa mig för de sociala myndigheterna utan måste koncentrera mig på min praktik.

I veckan firade vi även Izabella som fyllde 11 år. Hon fick ett helt paket av piggelin av sin storebror. Sen ska jag beställa en lampa från Amazon till henne med “Eleven” från Stranger things.

Blev tacos till middag för det var födelsedagsbarnets önskan.


Det blev kladdkaka till efterrätt. De två yngsta är inte så förtjusta i tårta så det blir andra kakor då.
Annars har det väl inte hänt så jättemycket. Lite bråk med mannen och just nu hoppas jag att jag klarar min praktik(ja annars också) så att jag kan bara lämna honom. Han säger att om jag flippar ut igen så kommer han att slänga ut mig från vår lägenhet. Men jag får väl också visa känslor eller?

Arrividerci ciao / Louise

Sista dagen i oktober

Sista oktober  och söndag. Imorgon går vi in i november. Det är även Halloween. Inget jag bryr mig om att fira. Lärde mig dock av spöktimmen när de hade gäster från Häxtimmen att Halloween är häxornas nyår.
Jag har redan testat en av deras spells. Vilket är en önskespell. Får se om den fungerar. Jag låter er veta.

//Bild lånad från Google//


//Bild lånad från Google//

Imorgon är det dags för  möte på sociala myndigheterna. Och jag vill verkligen inte gå till dem. Ytterligare fyra månader som de ska snoka i våra liv.
Jag orkar helt enkelt inte med detta.
November är även den månad som Izabella fyller 11 år. Helt galet att jag varit flickmamma i 11 år.
Den månaden är även den som jag ska göra min näst sista VFU och jag ska vara på en privat förskola. Min handledare, en som gick samma utbildning som mig mellan 2013-2017. Det kan nog bli bra och jag hoppas verkligen att vi klickar som jag gjorde med en av mina andra handledare.
Jag har gått igenom alla mina bedömningar och jag följer ett tydligt mönster. Och detta ska vi prata om första dagen jag kommer dit. Jag har sett till att Izabella har fått fritids. Dessutom har hon fått anpassad skolgång.

Hon ville ju sluta klockan 12 men jag tycker det blir bra med det som hon fick nu.
Efter lovet blir det mycket matte då hon slipper vissa ämnen.
Detta tror jag kommer att bli bra. Efter lovet ska de byta platser i klassrummet och efter lovet kommer hon ju vara i skolan utan mig och vara i klassrummet.
Hon har varit helt närvarande och jobbat på två veckor i skolan. Nu ska hon komma in i skolan och allt innan det blev så här.

Annars då….ja vi får se vad som händer. Men jag låter er veta.

Arrivderci ciao / Louise

Super-Charlie är tillbaka

Han är tillbaka. Pojken med superkrafter – Super-Charlie och rymdvalpen. Detta är den elfte boken om super-Charlie och hans familj.

Jag fick hem ett  signerat exemplar av denna bok som är skriven av Camilla Läckberg. Då jag inte har så små barn längre så tyckte jag ändå det var jättespännande att få hem denna boken och läsa den.
Som snart utbildad förskollärare och att jag snart ska ut på VFU ser jag fram emot att läsa denna underbara boken om Charlie för mina “barn” på vila eller på samlingen.
Camilla Läckberg är en av världens största deckarförfattare men skriver även böcker för barn. Jag kom i kontakt med Super-Charlie första gången jag var ute som vikarie på en förskola.

Det är viktigt att barn får höra sagor redan i förskoleåldern men även av sina föräldrar som små och med barns stora fantasi är det roligt att få höra om barn med superkrafter. Charlie har många olika superkrafter som kan vara bra i många olika situationer. På förskolan leker barn ofta att de kan flyga eller har en röntgensyn så de kan se omöjliga saker. Att de kan vara starka och lyfta en stor sten.
Det är viktigt för barnen att kunna utvidga sin fantasi och vad är inte en bok om Super-Charlie som har alla dessa krafter.

I boken får vi följa Charlie och hans familj som hittar en hund på sin farstutrappa. Men det är inte vilken hund som helst utan en lila hund. Hon älskar korvmackor och bajsar lila. Dessutom ylar hon mot månen varje natt. Det är något skumt med hunden tycker Charlie då hon förvandlas till en alien. Med hjälp av sin lillasyster Polly löser de tillsammans mysteriet.

Camilla Läckberg är ambassadör för Barncancerfonden och denna uppgift bär hon med stolthet..
Hon skänker 10 % av  sina intäkter till att hjälpa forskningen framåt i barncancer.
Det tycker jag är bra då barn och cancer inte hör ihop.

Nu kan just du köpa ditt eget ex av Super – Charlie och rymdvalpen Adlibris.
Denna bok passar för barn mellan 3-6 år men även vuxna och äldre barn kan läsa den.

Åter en söndag

Hej bloggen
Imorgon går vi in i sista veckan av oktober och natten mot söndag är det åter dags att ställa om klockorna.
Trams menar min pappa.
Så idag är det söndag och vi har kalasat i dagarna 2. Min lillasyster fyllde 30 år igår och vi var hos mina föräldrar och firade henne. Fick även träffa hennes pojkvän.
Blev sent i natt vi kom hem och idag var det dags för kalas nummer 2 med släkten. Alltså så trevligt att få träffa sina kusiner igen. Sist vi träffades var julafton 2019 sen kom pandemin och man kunde inte träffas alls. Jo vi sågs förra året på min mosters begravning men det var ju en sorgens dag. Känns så konstigt att hon inte kommer vara med oss detta året på julafton. Det kommer kännas tomt för det känns fortfarande tomt att mormor inte är med oss varje år. Men jag vet att de är med oss ändå fast de inte syns.

Hela nästa vecka ska jag och Izabella avsluta vår inskolning och nästa vecka ska hon vara med i klassrummet i varje ämne så hon vet vad som ska göras. Det är viktigt att hon lösgör sig från mig och jag ska se till att få anpassad skolgång till henne från och med vecka 45. Men hon vill ju inte gå hem själv utan vill hellre vara på fritids fram tills jag kommer och hämtar henne så det blir att skriva in henne på fritids i en månad eller rättare sagt fram till jul.
På tisdag är det dags för VFUlärardag och det sker digitalt så jag får antingen hoppa det eller prata med skolan om jag kan sitta någonstans och ha det. Går bra i ett grupprum för på något sätt måste jag lösa det.
Men jag ville bara kika in och säga hej som jag gör varje söndag.

Arrivderci ciao / Louise

Hösten är här

Vi har visserligen haft några fina dagar de senaste dagarna. Det var nog bara i onsdags det regnade och sen var det fint väder.
Jag har varit med Izabella i skolan hela denna veckan som varit. Ska vara med henne ett par dagar till denna veckan. imorgon blir det hela dagen sen på tisdagen ska vi tillbaka till Cereb för genomgång av övningarna som hon gjorde och på torsdag blir det uppföljning med skolan. När jag var med i skolan gick det jättebra och när vi var på utvecklingssamtal nämnde hennes lärare att hon kommer få gå i skolan mellan 8.15-12.00 vilket är 2 timmar mindre än när hennes klasskompisar slutar och de kommer se till att hon får göra de viktigaste ämnena så hon kommer ifatt.

Izabellas klasskompisar började prata om hajk och hon ville följa med fredag till lördag. Hon har varit sjuk så hon har inte varit på scouterna denna terminen. Men hon ska dit på onsdag och fortsätta så länge hon vill.
Vi fixade att hon skulle vara med eftersom det bara var ett dygn, knappt det. Scoutledaren tyckte inte riktigt om idéen då hon de andra gångerna har fått hemlängtan. Men hon fixade det galant.
De hade superhjältetema denna gången och alla fick ett märke.

De fick även en lägerbok med olika sånger i och böner. Ja det är kyrkan som fixar detta men det är inte något religiöst jox utan det tillhör det svenska scoutrådet. När jag gick på scouterna som barn hette det SMU och idag heter det Equmenia scouterna. Det är helt galet att jag var lika gammal som Izabella när jag började på scouterna och har varit på en del läger. Idag kallas det tydligen för hajk.
Finns en jättefin bön som jag helt glömt bort och nej jag är inte troende.

Scoutbönen
“Käre far i himlen, tack att jag finns till.
Hjälp mig leva riktigt, göra det du vill.
Lär oss här på jorden, tycka om varann.
Låt oss få en framtid, skyddad av din hand.
Amen”
Den läste vi varje gång vi skulle sluta för kvällen och det är en helt vanlig scoutkår där man gör helt vanliga saker och man lär sig tälja och andra viktiga saker för att klara sig ute i skogen och när man campar.

Nu är denna söndagen snart över och jag ska hänga lite tvätt och sen är det dags för sängen. Ska vara med Izabella i skolan imorgon också.
Arrividerci ciao / Louise

Var tar dagarna vägen?

Ännu en söndag har snart passerat. Eller ja det är några timmar kvar av den.
Äldste sonen är på fotboll det var tydligen en marsch från Möllevångstorget till Stadion då Malmö spelar idag mot Mjällby….eller något. Jag är inte insatt i Allsvenskan.

// Lånad bild från Google//

Men jag hoppas de tar hem guldet detta året också. Att guldet stannar himma.
Denna vecka som varit har det väl inte hänt så värst mycket.
En del konflikter med mannen och det kommer förmodligen fortsätta så. Har jag tur så blir jag bokad tre dagar denna vecka så jag slipper ens att vara hemma med honom.
Och kanske kommer jag be om hjälp att komma ifrån detta förhållandet också genom att mejla kontaktpersonen jag hade på de sociala myndigenheterna när jag och han hade problem för något år sedan.
Vi hade en diskussion igår förmiddags och den var inte vacker. Jag tänker inte gå in på det och vill inte heller prata om det för hans tankar hur det är att ha en familj är rent konstiga.
Tyvärr så har mina känslorför honom försvunnit för många år sedan och tyvärr så är han en sådan som inte vill ge upp i första laget utan att man ska kämpa tillsammans. Men jag orkar inte kämpa längre. Jag är så trött i själen.

I veckan är det dags att ha de två mötena hos Cereb. Imorgon är det min och mannens tur för djupintervju men jag antar att han inte kommer att följa med överhuvudtaget så jag får ta hand om det själv. Som jag tagit hand om allt annat de senaste åren. Därefter är det en tur till Åkarp och lämna in mitt utdrag från polisen till bemanningsenheten jag är med hos innan det är dags att hämta dottern på skolan. Denna och nästa vecka ska hon gå heltid i skolan. Alltså 8.15 till kl 14.15 så det är inte så långa dagar. Sen  ska vi prata med skolan angående anpassad skolgång. jag hoppas hon får det.
Annars hoppas jag att jag får min VFUplacering i veckan som kommer för det börjar bli hög tid. Får se var jag hamnar. I veckan ska vi även gå ner och fixa egna nycklar till Izabella så hon kan gå ensam hem efter skolan. Enda kravet jag har är att hon går med sina klasskompisar som bor på samma håll som oss med tanke på var vi bor. Sen så berättade Max att två av gängen på vårt område stod och kollade snett på varandra innan. Lugnet före stormen kanske. Men jag blir inte förvånad längre om det skulle bli skottlossning någon av dagarna. Förstår ni varför jag vill komma här ifrån.
Men det blir nog trevlig med lite polisbevakning här om det blir skottlossning. Jag var sarkastisk.

Ha en fortsatt fin söndag. Dags att kolla klart på Hem till gården. har fortfarande 2 veckors avsnitt kvar.
Arrividerci ciao / Louise

Hej igen söndag

Sista helgen i september nu och vi går in i en ny och orörd vecka med mycket kämpande att få Izabella till skolan. Vi var ju på möte i måndags och då kom vi överens om att efter vi har varit hos Cereb och fått återkoppling kommer vi att ha möte med skolan igen och se till att hon får anpassad skolgång och att de kommer rikta in sig på kärnämnena och ser till att hon får den hjälp hon behöver i klassrummet.
Och så förnyade vi kontraktet. Vi har ett kontrakt för Izabella där det står vad som krävs av henne för att hon ska komma till skolan. Det är viktigt för henne att vi uppmuntrar henne att gå dit.
Jag känner sådan ångest varje söndag om vilket humör hon ska vara på imorgon och sen de andra dagarna. Hon har ju de flesta kriterier/symtom av ADD vilket får mig att känna mig som världens sämsta mamma.
Jag ställer mig frågan hela tiden att om jag bara hade tagit steget mot ett liv utan barnens pappa hade det synts så tydligt? Kan det vara det jobbiga förhållandet med deras pappa att hon visar tecken på ADD? Är det mitt fel att hon ens har fått denna egenskapen? Hon är jävligt smart det är inte det men när hon får sina aggressionsutbrott så är det bara jobbigt. Denna vecka som kommer går hon i skolan i 4 dagar då de har studiedag på torsdag och då är skola och fritids stängd.

Min fina och kloka dotter. Du ger mig gråa hår tillsammans med dina bröder.
Du är en stark tjej och ibland känns det som det är vi mot världen.

Jag är så jäkla förbannad på riktigt alltså.
Inte nog med att en tvååring ska utvisas till ett land där han inte ens kan språket – lille Tim. Han har bott i Sverige sedan han föddes och pratar svenska det är hans modersmål och nu ska han utvisad. Vad är det för en jäkla sjuk människa som kan ta ett sådant beslut. Jag blir så lessen för familjens skull och jag hoppas så innerligt att han ska få stanna.
Sen är jag så jäkla trött på rättsväsendet i detta landet. Två av mina kompisar som varit utsatt för våld i nära relationer var tvungna och fly för sitt liv medan männen fick gå fria och göra i princip vad de vill. vara i deras gemensamma lägenhet medan de måste vara på skyddat boende. En av kompisarna blev nästan mördad av sin man då han hällde T-röd på henne och tände fyr. Hon låg i koma i 1 månad och var nära att ge upp men drömde och tog upp kampen och överlevde. Hon fick skadestånd på 10.000 och han fick 3 månaders fängelse och villkorligt tror jag. Hon fick bo på hotell flera veckor. Jag hjälpte henne och leta efter hotell utan framgång till slut hittade hon ett inte så långt från oss. Någon vecka senare flyttade hon till skyddat medan han var fri och flyttade bort från staden de bodde i och träffade en ny kvinna.
Jag är mycket stolt över mina kompisar som lyckades ta sig ifrån sina plågoandar men vi kvinnor ska inte behöva vara rädda och fly och hålla oss skyddade för en jävla man inte kan vara snäll.
Och detta får mig att se på mig och mitt förhållande. Min man kanske inte är våldsam men han är ganska kontrollerande har jag märkt…så fort jag är ute och lämnat Izabella och jag inte är hemma efter en halvtimme så brukar han fråga om jag gått vilse och liknande. Han gör det inte för att han är orolig för mig utan för att han vill kontrollera mig. Han är en stalker kan man väl säga. Att jag inte märkt det innan att han är kontrollerande och det har han egentligen varit i alla år och ändå sitter jag fortfarande här. Ikväll ska jag se till att mejla en från de sociala myndigheterna som jag hade kontakt med när vi hade det jobbigt 2019 och se om han kan hjälpa mig att komma ifrån allt och hjälpa mig med det ekonomiska till skilsmässan.
Mannen är ingen dålig människa absolut inte men han har en helt konstig syn på ett förhållande och giftermål. Det udda han gillar i sovrummet borde han se till att hitta en kvinna som vill samma sak som honom. Att jag efter 21 år upptäcker hur kontrollerande han egentligen är borde få mig att få styrka nog att lämna honom. Men det är svårt. Man ska bara ta det där steget men det känns så långt. Jag har många som står bakom mig som kommer stötta mig.

Djupa tankar denna söndagen.

Förresten vi har en sladdterrorist här hemma.

Ibland kan man fundera på om Simba vår minsta katt är en hund eller om hon är en katt.
Hon tuggar på laddarsladdar, hon viftar på svansen och leker apport. Jag ska se om jag får en bra
filmfrekvens på det. Jag menar att hon kommer med en (glass)pinne som någon glömt slänga här hemma, en pastabit som inte blivit uppsopad, rå spagetti eller en sådan påsklämma som sitter på brödet. jamar och vill att man ska kasta och hon springer och hämtar den och lämnar tillbaka och väntar på att man ska kasta den igen. Hund eller katt? Eller en hund i en katts kropp?

En bild på terroristen.

På återseende. Arrividerci ciao / Louise

Till startsidan