Och det var som ett dåligt skämt. Att det är första april idag och förvaltningsrätten kom med sitt beslut om förhandlingen som vi hade förra veckan. Jag hoppades in i det sista att de skulle gå på vår bana men visste innerst inne att de skulle ta de sociala myndigheternas sida istället.
Idag blev alltså Izabella familjehemsplacerad då domen skulle gälla omgående. Jag var ju beredd på det och vi har pratat mycket om det jag och Izabella.
Soc bestämde att jag fick lov att följa med och lämna Izabella hos familjehemmet och de bor 50 minuter från Malmö så hon kommer att gå kvar på sin skola och kommer åka taxi dit dagligen tillsammans med ett annat barn som också är placerad i familjehem och går i skolan i Malmö.
Jag fick träffa familjehemsföräldrarna och alla barn som var placerade hos dem. Jättetrevliga och jag tror att det kommer bli bra den tiden hon kommer vara där.
Jag kan börja arbeta med mig själv och min process medan vi överklagar och ser till att jag blir fri från detta förhållandet och äktenskapet. Det sa jag till honom redan första gången som hon blev familjehemsplacerad.
Så nu får jag sväva mot det så jag får hem henne igen för jag har bestämt att hon ska komma hem till mig innan sommaren och innan Max student. Nu ska jag påbörja min resa att bo ensam med mina barn. Jag och min man ska inte längre vara tillsammans.
Nu ska jag kämpa för att kunna bli den jag velat bli för många år sedan…bli den mamman som jag tydligen inte är och se till att mina – alla tre barn är hemma hos mig. Hon har det bra och jag kommer ha kontakt med familjehemsföräldrarna och så ska hon komma hem till mig så fort som möjligt.
Älskar dig. Du ska inte stanna länge där. Jag hoppas du snart kommer hem. Gör så ont i mitt hjärta och själ att du ska vara borta från mig.
Har jag några läsare eller någon som har barn i familjehem? Kommer man någonsin över den saknaden medan de är där och hur länge fick era barn bo i familjehemmet? Vilken hjälp fick ni ta emot för att få tillbaka ert barn?
Arrividerci ciao / Louise