Hade ytterligare en visning idag nere i nya Limhamn. Det var en femma. Det kändes som att jag och lägenheten klickade. Hur tusan kan man klicka med en lägenhet. Den var riktigt stor och mysig men hyran var skyhög och inflyttning nästa vecka på fredag med andra ord. Och den har jag inte råd med även om jag hade haft ett relativt bra jobb. Har satt upp mig på en annan lägenhet nere i stan. En fyra. Behöver väl inte större i nuläget för det är ett barn som inte bor hemma just nu. Tror heller inte vi behöver en större lägenhet då Max förmodligen kommer flytta hemifrån inom ett halvår. Han vill bara här ifrån och bli självständig precis som jag.
Två av mina fina barn. Jag gör vad som helst för dem. Sätter alltid deras behov framför mina egna.
Igår kväll blev jag jätteledsen efter jag hade gått och lagt mig. Jag bröt ihop totalt. Klockan var ganska mycket innan jag ens kunde somna ordentligt och jag bad min talisman flera minuter att jag ska få hem henne efter midsommar eller i början av juli.
Izabella blev naturligtvis jätteledsen när de sociala myndigheterna sa att hon ska börja i ny skola så nu ska jag försöka knappa ihop ett mejl till dem som inte låter för desperat och aggressivt utan professionellt för i detta läge ska de se till hennes bästa och inte vad det gäller deras bekvämlighet. Jag känner mig helt maktlös för ingen tror på mig överhuvudtaget. Vi hade kunnat ta emot hjälp från dem om de bara berättat hur de kunde hjälpa oss. Men har dom det? Nej de fortsätter utöva makt. Jag har absolut inget emot familjehemsföräldrarna för de är jättesnälla och jättetrevliga och jag kommer bra överens med dem. Men jag vill ha hem min dotter så jag kan börja jobba på fortsättningen av mitt liv. Folk säger till mig att jag ska ta tag i saker och ting men vart tusan ska jag börja? Jag vet inte för jag har ingen aning.
En ganska konstig sak hände idag eller ja för mig är det konstigt.
För några år sedan skrev jag in mig på Clockwork bemanningsföretag inom skola och förskola.
Sen tänkte jag inte mer på det liksom och idag fick jag plötsligt ett meddelande på mobilen att de har ett vikariat på en förskola uppe på Hyllie. Visserligen bara fyra dagar men jobb som jobb. Så imorgon klockan nio innan jag ska iväg till seminariet så ska jag ha en intervju med dem och hoppas de fyra dagarna blir mina. Vi får se och så hoppas jag att jag får relativt bra betalt så jag kan betala lite skulder och lite till sparande till Xanders student. Det måste jag också börja tänka på. Är det någon som kan tipsa mig om en riktigt bra app där man kan spara utan att betala vid varje månad man ska spara. Dreams tar nu för tiden tio kronor i månade när man ska spara. Struntsumma kanske men det tycker inte jag.
Så håll tummarna för mig imorgon kl. 9 så jag får dessa fyra dagar. Kanske inte blir så mycket men lite i alla fall. Det jag blev lite sne av var att jag berättade det för mannen och för att istället säga : Men vad roligt så säger han ja bara du kommer hem med pengar. Det är så jäkla…ja jag finner inga ord. Han är inte ens glad för min skull jäkla r*vhatt. Sorry men sådant gör mig bara irriterad och ledsen och ja jag vet varför är jag kvar? Men det har vi redan tagit upp. Det kommer. End of story.
Arrividerci ciao / Louise