Första vårmånaden har anlänt.
Om man ska tro på almanackan och våra meterologer. Denna månad är det även vårdagjämning och så ska vi ställa fram klockorna en timme också. Det som är skönt är att det är ljust på morgonen när jag går till jobbet och ljust när jag går ifrån jobbet och när jag kommit hem.
Idag var det umgänge med dottern igen och vi var hos mina föräldrar i några timmar. Så mysigt att träffa henne.
Jag tänkte skriva ett inlägg igår hur det känns att bli av med sitt barn på falska grunder. Men jag kände att jag inte kunde formulera det på ett bra sätt så jag tror jag hoppar det.
Har så många saker jag vill skriva om bland annat hur man ska få kraft att gå skilda vägar.
Skilsmässoansökan är ju inlämnad och man har ju alltid sex månaders betänketid om man har barn under 16 år.
I slutet av juli är den tidigaste tiden jag kan skriva under de slutliga papperna vilket jag kommer göra på dagen.
Sen måste jag höra hos vår hyresvärd om överlåtande av kontrakt av lägenhet då jag vill ha annan lägenhet den dag jag flyttar ifrån honom. Det är så mycket saker som ska klaffa.
Vad händer nästa vecka då?
Det är ju jobb hela veckan. Halva torsdagen jobbar jag sen är det dags för intervju på en förskola här i Malmö. Får informera mina kollegor om det imorgon och skriva in i kalendern.
Jag har ju börjat söka jobb igen på allvar då jag inte längre orkar vara resurs. Älskar mitt job men jag skulle behöva en annan tjänst på den förskolan och dessutom är jag trött på att pendla 2 timmar om dagen. Ibland fungerar tågtrafiken men för det mesta fungerar den inte.
Så i fredags kväll fick jag mejl om intervju på en förskola som är relativt nybyggd. Jag vill ju jobba i Malmö så vi får se.
Fick även reda på att en mamma till ett av “mina” förskolebarn känner sig jättetrygg med mig. Då blir man glad och varm i hjärtat. Jag hoppas att många föräldrar på förskolan känner så för mig.
I måndags fick vi även tiden för nästa förhandling med kammarrätten. Den 3 april är det dags igen och jag hoppas verkligen att de dömer till vår fördel denna gången. Att Izabella faktiskt kommer hem i slutet av april.
Den 1 april(största skämtet) har hon varit familjehemsplacerad i 1 år.
Jag har sagt att kommer hon inte hem denna gången så kommer jag att se till att separera innan skilsmässan har gått igenom för jag vet att så länge jag och mannen är ihop så kommer vi aldrig få hem henne. En sanning han inte tål. Min advokat är helt säker på att om jag varit ensam hade jag fått hem henne. Jag tror detsamma.
Älskade barn.
