Aldrig glömd…. Jag gillar inte att prata om tråkiga saker jag är väldigt positiv som människa men vissa saker kommer man bara inte i från vissa saker blir inte alltid som man har tänkt sig och så var det när min fina barndomsvän gick bort i bröstcancer alldeles för tidigit bara 30 år fyllda och lämnade två småbarn efter sig en kamp på fem år. Jag trodde aldrig att hon skulle vara först att lämna jordlivet inte före mig jag minns alla våra drömmar som barn, våra bus och vilken samanhållning vi hade, vi var väldigt olika men ändå så lika min vän hade ett hjärta av guld och hon hade en styrka av stål och hon gick alltid sin egna väg så var hon in i det sista en riktigt kämpe men trots det som många andra vinner den jävla sjukdommen den tar bara den tänker sig inte för den bara dödar och hur mycket vi än vill så är Cancern svår att ta död på en önskan vi alla har.
Det har gått tio år nu jag minns samtalet jag fick om att hon hade somnat in som i går jag glömmer aldrig den dagen jag ville verkligen vara där men ingen fick och nu har jag så svårt att gå till min väns grav den gör mig så ledsen och så arg men när min underbara mamma och syster åker dit och gör fint under alla helgona helgen blev jag så rörd och glad på något konstigt sätt men tårarna rann från mina kinder när jag såg hur fint hon fått det och jag är så glad att min vän ligger nära sin mormor som hon älskade så högt, nu är de åtminstone tillsammans och inte ensam som hon var så rädd för att bli…
Evelina frågade mig för någon dag sedan om vi kan gå till min väns grav tillsammans när vi åker till Gävle nästa gång hon tror att det blir lite lättare för mig då och hon kanske har rätt så det ska vi göra det är dags nu så fint av henne jag är tacksam att hon erbjöd sig och stolt är bara förnamnet.
Du minns väl A…? All 4 one ja du vet vad jag menar min glada vän, den kvällen glömmer jag aldrig och inte heller våra Patrick Swayze kvällar hoppas du har fått din dans där uppe nu haha…
