I måndags eftermiddags fick jag mejl ifrån min advokat där hon hade bifogat kammarrättens dom och de dömde samma som förvaltningsrätten. Jag trodde jag skulle gå sönder av gråt för jag trodde jag aldrig skulle sluta gråta. Jag var så förstörd och kände mig så himla svag och arg. Kändes som jag satt fast i ett djupt hål och inte kunde komma upp. Men vi ska ju så klart överklaga men det är inte ofta som högsta förvaltningsdomstolen tar upp detta till prövning. Om det inte fungerar så kommer jag att öppna för separation för att få hem henne men det är ett sista steg. Får se hur det blir med överklagan till det högsta hönset. Jag hoppas de tar upp fallet och river upp beslutet.
Jag har inte ens hört något från de sociala myndigheterna men jag tror att de hör av sig antingen imorgon eller på tisdag nästa vecka. Imorgon kan de hålla sig borta tycker jag.
Imorgon är det nämligen dags för äldste sonen att ta studenten. Kommer ett inlägg om det på söndag som tidigast får se om jag har tid och ork.
Imorgon ska jag hämta Izabella från skolan och sen ska vi åka till Lund för att sen hon ska bli hämtad 20.30.
Jag hoppas att jag få tillbaka henne innan skolan börjar igen. Hon är ju på väg in i tonåren nu( hon fyller 12 år nu i november.) och då tycker jag att hon ska vara hemma hos sina föräldrar.
Finaste älskade barn. Jag lovar att få hem dig på något sätt. Hoppas på att högsta förvaltningsdomstolen river upp kammarrättens och förvaltningsrättens dom.
Men imorgon får jag nästan en hel dag med min tjej. Bara önskar att hon kunde få följa med oss hem igen på kvällen och vara här hela tiden. Men jag vet att det kommer frågan är bara när.
Dags att göra sig klar för sängen ska på seminarie imorgon bitti.
Arrividerci ciao /Louise