Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

De fortsätter skada oss

Idag fick jag samtal från soc och de var vänliga som vanligt tills de släppte bomben.
Izabella kommer att byta skola och det är bara sjukt att de får bestämma det.
De sociala myndigheterna bara skadar oss hela tiden. Izabella vet inte än de ska träffa henne imorgon så om någon vårdnadshavare från Izabellas skola läser min blogg(som ni förmodligen gör) så vill jag inte att Ni berättar för hennes kompisar att detta kanske kommer ske. Jag får reda på all information imorgon för om jag känner Izabella rätt så kommer hon inte vilja byta skola. Och jag hoppas de lyssnar på henne.

Tycker det är konstigt att de gör en sådan sak. Jag är för tusan hennes mamma och jag har väl också något att säga till om. Om det blir så att hon måste byta skola så kommer hon ju tappa sin plats och när hon flyttar hem igen så kommer vi ju behöva ställa henne i kö där igen och den kön är svinlång.
Jag förstår inte hur någon kan vara så förbannat elak och göra så här mot en familj. Att splittra en familj bara för att föräldrarna bråkar och inte kommer överens. Detta handlar inte om Izabella längre…detta handlar om att straffa oss som föräldrar. De har sett till att hon inte får bo hemma och ska nu byta skola. Och sen kunde de väl sett till att placera henne hos en familj i Malmö så att hon kunde gå kvar på skolan. Jag känner mig så jäkla sviken av stat och de sociala myndigheterna. Tyvärr så har de för mycket makt.
Jag hoppas verkligen att högsta förvaltningsdomstolen bestämmer att ta sig an vårt fall och att våra överklaganden och ser till att Izabella får komma hem efter midsommar. Det känns som ett hån att jag bara får träffa henne några timmar varannan vecka(ja det kommer väl bli oftare sen). Jag ska få träffa henne dagligen. Jag blir bara bestraffad hela tiden och jag vet inte vad jag ska göra för jag sitter fast. De sociala myndigheterna kommer jag inte någonsin mer att lita på för de litar inte på mig.
Jag kan fortsätta spy galla över dem men vad ger det mig egentligen. Ingenting för det känns som jag inte kan göra något. Känns som jag stångar pannan i väggen. Jag har inte gjort något fel och jag skulle ta emot den hjälpen som de sociala myndigheterna skulle erbjuda men de ansåg att det inte skulle fungera. Jag hoppas att min talisman hjälper mig här att påverka att hon kommer hem.
Och inte nog med det så hade förskolan jag varit på intervju hos förra veckan(i onsdags) gåt vidare med andra kandidater. På riktigt nu börjar jag tappa hoppet för jag sitter fast i ett förhållande, jag vill inte be soc om hjälp på grund av deras äckliga maktbeteende, jag får avslag efter avslag. Hade hoppats att bloggen skulle generera lite inkomst men inte ens det lyckas jag med.
Men å andra sidan så finns det fortfarande hopp att Högsta förvaltningsdomstolen tar upp vårt fall och dömer till vår fördel även om det inte är så stor chans.

Och sen måste jag komma ifrån detta skitområdet på något sätt för jag är så less att bo här. Var på två visningar idag men de lägenheterna var inte i min smak. Den stora hade inte ens plats för tvättpelare och den mindre som jag redan tackat nej till hade inte diskmaskin men plats för tvättpelare. Dessutom var den mindre än vår nuvarande och en fyra. Femman låg på våning tre utan hiss och mina knän klarar inte det. Så den kommer också gå bort. Imorgon har jag ytterligare en visning i Limhamn.
Men den kommer också gå bort eftersom den är dyr i hyra och jag tjänar inte 25´kronor efter skatt.
Jag är fast och jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Nu ska jag sluta gnälla och ta ut från diskmaskinen och sen laga mat. Blir köttbullar med makaroner då kontot i princip gapar tomt så ja jag måste ha ett jobb…..

Arrividerci ciao / Louise

Serverat på Nobelfesten

Och det är måndag

Midsommar veckan. Denna vecka har jag fullt upp och så blir det inget umgänge med Izabella då de åker till Karlskrona på torsdag. Gör mig ledsen. De ska fira midsommar där.
Idag var jag på intervju i Hjärup och den byn visade inte sig från sin bästa sida.
När jag kom ut från tåget gick jag in i ett hällregn och var så klart dyngsur när jag kom fram till förskolan.
Och mobilens högtalare fick vatten i sig då jag var tvungen att använda Googlemaps  för att komma till förskolan. Det visade sig att den knappt behövdes. Jag får väl spara till en ny mobil och köpa en ny i augusti.
Den jag har nu har varit bra i 3 år men börjar göra sitt . Den har till och med utgått så jag tror det är dags för en ny mobil snart. Men högtalaren fungerar igen.

När jag sen satt på tåget på väg till Hjärup hörde en annan förskola av sig. En montessoriförskola nere på Näset. Ja det blir ganska mycket pendling om det nu skulle vara så att jag får den anställningen så får jag väl stå ut. Jag kommer ju så klart satsa på att få jobb i Malmö. Men jag är bara nöjd om jag faktiskt får ett jobb.

Igår lyssnade jag igen på Spöktimmen om Creepypasta och de pratade om 2 barn som nästan mördade sin kompis bara för att Slenderman sagt det. De tipsade om en dokumentär som heter Beware the Slenderman som finns på HBO max och jag såg den idag. Mycket bra dokumentär. Tjejerna blev dömda som vuxna. Ena tjejen fick diagnosen schizofreni och är nu på ett sjukhus där hon får hjälp. Den andra tjejen fick också en mild variant av schizofreni. Båda tjejerna blev dömda till rättspsykiatrisk vård 25år (Hon  hade chans till frigivning 2020 vet inte om hon blev det) respektive 40 år. Att man ens kommer på något sådant.  12 år och kommer på något sådant. Hemskt.

Jag visste inte vem Slenderman var fram tills för några år sedan och det började ju som en fototävling. Men det vet nog de flesta om. Nog bara jag som är sen haha. Men se dokumentären den är bra.


Avslutar mitt inlägg och babblande med en bild av vår knäppa kisse Simba.
Hon ligger på de mest konstiga sätten. Imorse försökte hon dra täcket över huvudet.
Varje morgon kommer hon och lägger sig bredvid en och börjar tvätta ens hand.
Några gånger kommer hon in på toa och hoppar upp i knät och vill gosa. Och hon slutar inte krafsa och jama förrän man öppnar toadörren.
Älskade knäppa katt.

Arrividerci ciao / Louise

Redan mitten av juni

Fredag idag och vi är redan i mitten av juni och Izabella har varit i familjehemmet i 3½ månad nu. Hon trivs MEN hon vill hem. Mitt och mannens förhållande kommer jag inte längre att skriva om för jag har hört att någon tycker jag velar. Men att komma ur ett destruktivt förhållande är svårt och det är även forskat att kvinnan är den som går som förlorare ur det. Säger bara en sak så vi ska ha det ur världen. Döm ingen förrän du gått en mil i dennes skor. Vill ni mig något vet ni var jag är. Punkt slut.

Är så himla orkeslös men det har säkert med att göra att jag har noll livsglädje på grund av allt som händer nu. Vi har överklagat till högsta förvaltningsrätten och hoppas att de tar upp vårt fall till prövning. Annars är den sista utvägen hemtagningsutredning. Men vi får se vad som händer. Jag hoppas ju att hon kommer hem i juli. Sen tar vi resten där ifrån.
Idag var jag på seminarium på Rusta och matcha där jag går genom arbetsförmedlingen. Och denna veckan har varit helt galen. I måndags var jag på en intervju och i det området erbjuder de vikariat om man inte blir erbjuden tjänsten vilket jag så klart är intresserad av. I onsdags var jag på intervju på en förskola som söker personal på sina förskolor typ i pooltjänst men man är stationerad vid en förskola fast kanske behövs på  annan en dag. På måndag ska jag till Hjärup och gå på ytterligare en intervju. Det roliga var att jag skickade in ansökan och sen 10 minuter senare kanske så hörde förskolechefen av sig.
Så vi får se. Onsdagens intervju skulle höra av sig nästa vecka och den i måndags i början av juli. Har redan beställt och fått utdraget från Polisen. Det gick minsann snabbt.
Så jag håller tummarna att jag får någon av tjänsterna. Men får vänta och se.

Har varit på en del visningar och vissa lägenheter kände jag bara wow här vill jag bo. Var på en visning i tisdags och jag ville så ha den lägenheten men tyvärr hittar jag saker som jag tycker är fel haha. Spisen och fläkten var jättelåga så det skulle vara jobbigt att laga mat. Men jag tror den var handikappanpassad.
Men annars var den fin och rymlig. Jag ska på två visningar på tisdag den ena utan hiss på tredje våningen. Mina knän kommer inte tacka mig. Men å andra sidan så kommer jag förmodligen tacka nej till de också. Och så ställer ni er säkert frågan om varför jag går på en massa visningar – för att jag kan och för att komma ut från denna lyan och tänka på något annat och för att jag någon gång inom närmsta framtiden ska kunna komma här ifrån, från mitt destruktiva förhållande.
Men jobb och inkomst först.

Umgänge med Izabella den 9 juni då var vi på Rose garden och åt.

Samma dag kom min talisman som jag döpte till Occhi di speranza – vilket betyder hoppets öga.
Det är nog hans förtjänst att jag fått komma på intervju.

Och naturligtvis var jag med i kyrkan när de hade skolavslutning och det bjöds på korv och glass.
Många säger att jag ska passa på att ta hand om mig själv och lösa mina problem medan dottern är borta.
Jag de har kanske rätt men jag skulle aldrig önska min värsta fiende det som vi går igenom just nu och vad jag vet så har jag inga fiender. Så jag får väl försöka blogga lite mer om ditten och datten och så finns det massor att göra här hemma. Måste få upp husvärden för det blir en bassäng vid både duschning och tvättning. Vi borde bara få vårt badrum renoverat också men då skulle vi inte få ha tvättpelaren kvar. Synd att gästtoan inte är större för då hade vi kunnat ha det som tvättrum. Och renoveringen av lägenheten? Den har inte kommit igång än. Men som jag sagt ska man trivas i en renoverad lägenhet ska man trivas med sällskapet och jag pratar inte om pojkarna.

Nej nu får jag väl så smått börja med maten. Blir köttbullar med gräddsås, potatis och sallad denna fredag.

Arrividerci ciao / Louise

Sjung om studentens lyckliga dar….

Det har gått drygt en vecka sedan Max tog studenten. Han är nu utbildad konditor/bagare. Det är ju helt galet och så har han fått jobb på sin förra praktikplats under sommaren.

Min fine son. På morgonen den 3 juni. Han sov hos mina föräldrar den natten för att kunna åka i lugn och ro.

Efter utspringet med på bild min mamma och syster och några andra som kom med.

Flaket som de hade fixat. Restaurang och livsmedel. Vi som förstår skämtet.
Brukar ju stå på innehållsförteckningen på kakor vad det kan finnas spår av.

Värsta åket från skolan. Helt galet att han tagit studenten.

Kramkalas med äldsta moster.

Kramkalas med sin andra moster.

Kramar sin morfar.

Äldst och yngst. Älskade barn.

Finaste Izabella och fina kusinen kom med bredvid.

Maten bestod av rostbiff, kycklingfilé och fläskfilé med potatisgratäng och potatissallad med tillbehör.
Tårtor. Prinsesstårta(naturligtvis) och gräddtårta som min moster gjort.

Så himla fint och klyftigt. Han är mycket omtyckt min son.

En riktig konditor bakar med stil. MFF to the end.

Klybbor från hans bästa kompis som också är MFF-fan.

En bok med visdomsord från olika människor.

Boken handlar om matcher genom tidigare om jag inte misstar mig.

Starkt jobbat min fine grabb. I tre år har du kämpat på ditt första handsval.
Nu står du med fötterna till framtidens tröskel och ta steget ut i jobblivet.
Älskar  dig min förstfödde. Starkt jobbat och du är så jäkla grym.

Det blev en bra dag för alla inblandade och vädret var helt okej. Inget regn.
Nästa år är det dags för deras kusin M att ta studenten och året därpå är det dags för Xander att ta studenten. Helt galet.

Arrividerci. Ciao/Louise

Och kammarrättens beslut kom

I måndags eftermiddags fick jag mejl ifrån min advokat där hon hade bifogat kammarrättens dom och de dömde samma som förvaltningsrätten. Jag trodde jag skulle gå sönder av gråt för jag trodde jag aldrig skulle sluta gråta. Jag var så förstörd och kände mig så himla svag och arg. Kändes som jag satt fast i ett djupt hål och inte kunde komma upp. Men vi ska ju så klart överklaga men det är inte ofta som högsta förvaltningsdomstolen tar upp detta till prövning. Om det inte fungerar så kommer jag att öppna för separation för att få hem henne men det är ett sista steg. Får se hur det blir med överklagan till det högsta hönset. Jag hoppas de tar upp fallet och river upp beslutet.

Jag har inte ens hört något från de sociala myndigheterna men jag tror att de hör av sig antingen imorgon eller på tisdag nästa vecka. Imorgon kan de hålla sig borta tycker jag.
Imorgon är det nämligen dags för äldste sonen att ta studenten. Kommer ett inlägg om det på söndag som tidigast får se om jag har tid och ork.
Imorgon ska jag hämta Izabella från skolan och sen ska vi åka till Lund för att sen hon ska bli hämtad 20.30.
Jag hoppas att jag få tillbaka henne innan skolan börjar igen. Hon är ju på väg in i tonåren nu( hon fyller 12 år nu i november.) och då tycker jag att hon ska vara hemma hos sina föräldrar.

Finaste älskade barn. Jag lovar att få hem dig på något sätt. Hoppas på att högsta förvaltningsdomstolen river upp kammarrättens och förvaltningsrättens dom.
Men imorgon får jag nästan en hel dag med min tjej. Bara önskar att hon kunde få följa med oss hem igen på kvällen och vara här hela tiden. Men jag vet att det kommer frågan är bara när.
Dags att göra sig klar för sängen ska på seminarie imorgon bitti.

Arrividerci ciao /Louise

Veckan som varit

Hej söndag eller ja snart är denna söndag ett minne blott som alla andra dagar.
I fredags hade det gått 2½ veckor sedan förhandlingen och jag var så ledsen i fredags kväll och igår för jag hade hoppats att Izabella skulle kommit hem i fredags men så klart inte.
Jag har bett till Universum/Gud eller vem som nu hör mina böner att hon ska komma hem imorgon eller på tisdag och att jag får ta med henne hem på fredag efter jag hämtat henne från skolan och sen firat den äldste sonen som tar studenten då.
Nu i veckan som kommer så kommer domslutet och jag hoppas att ni som läser kan be att hon ska komma hem på tisdag eller imorgon. De sociala myndigheterna har inte varit schysta. Vi har inte fått den hjälp som de tror vi behöver utan de tog henne rakt av.
Problemet är att – vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara det så man förstår utan att det blir rörigt.
Jag och mannen är vi alltså ett. Bara för att mannen inte vill ta emot den hjälp som de sociala myndigheterna tror vi behöver så betyder det tydligen att jag är likadan att jag inte behöver tips och råd för att bli en “bättre” förälder. De ser oss som en enhet och de ser inte mig – personen bakom oss han och mig. Alla frivilliga insatser är inte uttömda än och de tog de som de tyckte var bäst – för sig själva.
Men bakom oss – mig och mannen så står jag en mamma som har blivit av med min dotter, min bästa vän för att soc tyckte det. Finns massor av barn som har det katastrofalt och det känns som deras föräldrar kommer undan med det. Men bara för att jag och mannen inte kommer överens alltid så straffas vi- jag för det att bli av med min dotter. Detta önskar jag inte ens min värsta fiende och vad jag vet så har jag inga. Ja jag har sagt nej till hjälp från de sociala myndigheterna vid många andra tillfällen men det för att mannen sa så och nu straffade det sig.
Så snälla hjälp mig att be att hon kommer hem i veckan som kommer. Jag tror att ju fler som ber så hör Universum.


I torsdags var det dags för umgänge igen och då träffades vi på Mobilia. Vi gick till Body shop och köpte en ny tvål till henne och sen tittade vi på Lekia och därefter gick vi till BK och åt. För att sen gå vidare och titta lite till på bland annat H&M efter Stranger thingskläder men de hade inget och visst inte om de skulle få in heller. Glömde ta foto på henne denna gången.
På tal om Stranger things så fick vi utskällning från både soc och skola att det är för hemskt för henne men nu när hon är i familjehemmet så får hon ändå se på det och så jäkla hemskt är det faktiskt inte.
Jag har sett klart hela volym 1 av säsong 4  och jag blev inte speciellt förvånad mer än så säger jag inte. Kolla på det själv om ni vill veta vad jag snackar om.
Just nu vill jag bara att det ska bli första juli då nästa avsnitt kommer. Det var en riktig cliffhanger.
I alla fall så älskar min dotter Stranger things och har sett alla säsonger säkert 10 gånger eller nåt.
Imorgon ska jag i alla fall upp till Emporia och kolla efter en tröja som hon hade sett som kostade 100 kr var på Overhypd. Får väl fråga dem om jag inte tittar den.

Har väl annars inte hänt så värst mycket här.
Imorgon går vi in i en helt orörd vecka. En vecka där mycket kommer hända.
Beslutet kommer och hoppas till vår fördel. Be att det blir så och så tar sonen studenten på fredag. hallå liksom.

Arrividerci ciao/ Louise

Man borde äga en båt på sommaren

Varje sommar känner jag att jag borde äga en båt för det skulle vara så härligt att kunna åka omkring med den.

Tänk dig om du hade en båt du kunde åka omkring med och bjuda med dina vänner för att kunna få det så roligt som möjligt. Att göra en överraskningsfest för att kunna ta till de bästa möjligheterna. Om din bästa vän fyller år så ska man lura i väg personen långt bort för att sedan dyka upp med båten. På båten ska alla personens vänner befinns sig. Då kommer din vän verkligen att bli överraskad.

En flipper flipper 650 dc skulle aldrig vara fel hur coolt skulle det inte vara med en sådan. På båten så skulle man kunna driva cateringfirma och åka i väg till de ställen där folk bokar upp en så man kan festa loss och bjuda på något gott som lax eller smörgåstårta. På en båt ska du servera kalla maträtter för det kan vara svårt att hålla på att laga varma maträtter. Tänk på att man behöver rinnande vatten och ibland kan det vara lite svårt om båten är begagnad.

Dina vänner kommer älska båten och dina fester bara du köper en ny eller en som är begagnad.

Och dagarna går

Idag är det onsdag och det har gått en vecka sedan vi var på förhandlingarna och det är drygt 14 dagar kvar innan man får reda på vad som kommer att hända. Jag hoppas att de dömer till vår fördel och att dottern får komma hem. I söndags var det dags för umgänge med dottern på Emporia.
Ja vi tog det i Malmö eftersom jag inte har råd att ta mig till Trelleborg och en söndag i Trelleborg är att gå på stan när alla affärer har stängt. Förlåt till er som bor i den staden. Men den är tråkig.
Vi var först på taket uppe på Emporia och tittade över till Danmark. När det är klart väder så kan man med blotta ögat se Köpenhamn.

Nu har jag ingen bra kamera så det fick bli en mobilbild. Man kanske kan förnimma staden där borta i horisonten. Öresundsbron i bakgrunden.

Innan vi gick till McDonalds gick vi till Panduro och köpte små contaiers (vet inte vad de heter på svenska) som Izabella ska ha till sina spells.
Vi åt och pratade för att sedan gå till yoggiboost men hon ville hellre ha slush. Där efter gick vi till Hemmakväll och jag köpte en Fox till henne. (Ni vet drickan som I want to be cool gänget har skapat)
Hon berättade även två saker som gjorde mig så irriterad. Visst hon är snart på väg in i tonåren men va fan.
Izabella har en väska som är en hund, ni vet de där gosedjuren som finns i de flesta affärer idag.
Hon har en sådan. Visst hon är snart 12 år och på väg in i tonåren. Men hon gillar den.
Familjehemsmamman sa att den är barnslig och att de ska hitta en väska som är mer lämplig för en 12 åring. Asså va fan liksom.
Izabella gillar de där squezze mellows och har några stycken.
Hon ville ha en sådan efter vi hade varit hos läkaren men det fick hon inte för de köper inte gosedjur till barn som är över 5 år. Asså på riktigt. Jag blir så irriterad. . Hon samlar på dessa varelser.

Har i alla fall lovat henne att hon ska få en sådan när hon kommer hem.

Mannen har blivit så elak nu. Bara för att jag inte vill ha umgänge med honom i sovrummet får jag inte vara i vår lägenhet. Han slänger i princip ut mig på morgonen för att jag inte vill göra detta.
Idag fick jag äta frukost på IKEA för han tillät inte mig att äta frukost hemma.
Det kommer bli samma sak imorgon och på fredag och jag börjar på allvar ta tag och skicka in en skilsmässoansökan för detta är inte okej längre. och har aldrig varit.
Sen får jag gå till soc och be om hjälp trots att jag inte vill.
Men jag måste komma bort från honom för jag börjar få magkatarr och kan knappt sova på natten heller för jag drömmer drömmar som jag inte kan sätta mitt finger på.
Bara för att han har jobb och inte jag så ska jag ställa upp för honom här hemma i sovrummet. Men det vill jag inte. Inatt har jag sovit som en kratta och har vaknat flera gånger…på grund av honom och min magkatarr. Han lovade 2019 att inte pressa mig men nu 3 år senare har han börjat göra det igen.
Och jag kan fundera dagligen flera gånger om dagen varför jag fortfarande är med honom. Varför jag inte bara lämnar honom. Men det är lättare sagt än gjort.
Jag håller er uppdaterade.

Frulle på IKEA men vad skulle jag annars äta. Kollar även på saker som jag kommer köpa den dagen jag får egen lägenhet.

Nu är det dags att fixa maten. Det blir pizza från Lidl idag. Hemmagjord pizza.

Katten till höger är Simba det ser man på svansen. Kan knappt se vem som  är vem ibland. Svansen avslöjar vem  som är vem.

Den som hänger ner med tassarna är Simba. Hon sitter alltid så.

Arrividerci ciao / Louise

Fredagen den 13

Idag är det fredagen den 13 och verkligen var det det för mig.
Bloggen var det fel på, ja sedan igår men det fortsatte idag.  Det fixades för en stund sedan.

Så tröttsamt att det händer ganska ofta nu.

Jag hade en visning och bussen var en halvtimme sen. På riktigt alltså. Men den busslinjen är alltid sen. Men just idag var den tvungen att vara sen. jaja det var ju ändå fler som var sena. Lägenheten var för liten den är bara 4 kvadrat större än den vi har nu. Och sen så spöregnade det också. Så ja en otursdag.

I tisdags var det alltså dags för förhandlingarna i kammarrätten om Izabella ska komma hem eller inte. Och då fick vi reda på att familjen som hon bor hos vill bli hennes familjehem om hon nu stannar.
Socialtjänsten vill att hon ska få fortsatt “vård” men hon behöver ingen vård överhuvudtaget. Vi kan väl få det här hemma. Nu kommer ju inte kammarrätten inte se till att slå socialtjänsten på fingrarna utan de kommer bara besluta om förvaltningsrättens beslut var rätt eller inte.
Jag hoppas att de river upp beslutet och ser till att Izabellas ord väger tyngre än socialtjänstens och att hon får komma hem nästa vecka. Ja vi alla väntar spänt nu att beslutet ska komma tillbaka positivt för oss föräldrar om drygt tre veckor. Jag hoppas faktiskt att hon kommer hem nästa vecka när vi ska på kalas och allt. Hade ju hoppats att hon skulle komma hem idag men det var bara ett önsketänkande.
Så jag ber er som läser att be för oss att Izabella ska komma hem till oss.  
Kammarrätten i Göteborg.

Igår hade Izabella en hälsoundersökning som socialtjänsten hade bokat och där fanns inga konstigheter. De ska skicka på min begäran en remiss till BUP för det privata företaget som gjorde hennes förra utredning.
Jag pratade även med socialsekreteraren då hon skjutsade mig till Talentbyrån där jag går på rusta och matcha genom Arbetsförmedlingen.
Både min syster och värdinnan som är Izabellas resurs just nu kom med förslaget att familjen kunde ha varit Izabellas stöd/kontaktfamilj men tyvärr kunde de inte åtta sig den rollen för de är jourhem och familjehem. Men hon höll med mig. Vi pratade även hur det skulle bli om/när Izabella ska komma hem så kommer det ske samma dag som förra gången hon var borta. Jag tycker det är en bra idé. Och jag hoppas verkligen att hon kommer hem.
På söndag är det igen dags för umgänge och denna gången kommer vi vara på Emporia. Det blir ju mycket bättre för de har dels gratis toaletter och så har de många fler affärer. Jag hoppas att detta blir det sista umgänget innan beslutet kommer för hon ska komma hem.

Finaste dotter du ska komma hem nästa vecka. Hoppas kammarrätten river upp förvaltningsrättens beslut.
Men nu ska jag se säsong 1 av Masked singer.

Arrividerci ciao/Louise

Sega dagar

Dagarna går så himla sakta. Det är bara onsdag idag och om en vecka drygt så är det dags för ytterligare en förhandling. Just nu mår jag inte så himla bra och trots att jag försöker vara stark så vill jag bara skrika. Att stat kan göra en sådan här sak bara för att komma åt oss som föräldrar att trycka ner oss psykiskt för att vi ska gå ner på knäna och åta oss hjälp som de tycker att vi behöver. De har inte ens sagt vad vi brister i.
Jag som mamma känner mig oerhört kränkt över det socialtjänsten gör och enligt dem så tror de inte att jag kommer klara av att tillgodose Izabellas behov om jag nu skulle lämna mannen.
Och det vet dom för att:
1. De kan se in i framtiden
2. De har kameror i vårt hem
3. De kan förvandla sig till flugor och sitter på våra väggar och ser hur vi lever. I sådana fall får jag schasa ut alla flugor i hemmet i sommar. För vem vet kanske någon av dem är socialsekreterare.
Jag har inte emot dem som personer eller människor men tyvärr så ger deras val av jobb inte mig en bra bild av dem. För deras val av jobb har skadat oss som familj och splittrat oss trots att jag ska gå andra hållet från mannen. Och det gillas inte vad sociala myndigheterna hittar på. De tror de hjälper men tyvärr så skälper de.


Jag må hända att jag inte är någon supermamma men jag tar hand om mina barn och sätter alltid deras behov före mina. Jag unnar mig knappt något själv. Jag är aldrig ensam(jo nu när Izabella är borta) men jag är alltid mamma jag får aldrig vara mig själv. Förstår inte hur vissa mammor (även ensamstående) får tid att vara bara sig själva.
Många jag har varit i kontakt med tycker att sociala myndigheterna har gjort fel och jag hoppas att kammarrätten kan ge de en smäll på fingrarna och ryter ifrån att de ska omedelbart hämta hem vår dotter. Ja inte samma dag men under samma vecka och sen kan vi ta det där ifrån tillsammans med socialtjänsten och prata med varandra om vad de kan hjälpa oss med och berätta vad vi behöver bli bättre i. Jag är trygg i min föräldraroll men sociala myndigheterna har oss i sitt sikte och vi kommer aldrig bli av med dem. Åtminstone inte så länge jag är gift och bor tillsammans med honom.

I lördags hade vi umgänge med Izabella i Trelleborg under hela 2 timmar. På riktigt så kunde de inte ägna 45 minuter att köra in till Malmö där det i alla fall finns saker att göra och där man skulle slippa ta buss för att ens komma till Burger King eller McDonalds. Dessutom var vi tvungna att gå på toaletten på biblioteket då det kostade pengar på Valen gallerian och på torget var det bara torgfolket som kunde komma in.
Katastrof helt enkelt. Jag tror socialtjänsten visste att det inte finns ett dyft att göra i Trelleborg. Skitstad. Ursäktar ni som bor där men det är en riktig skitstad. Jag gick på gymnasiet där och vi kallade staden för Trellebull eller Trellehulla.

På Ahlgatans falafelställe. Izabella har klippt sig. Familjehemsmamman är frisörska.
Hon klipper även en av mina gamla gymnasielärare och vet vem min lärare Kenneth var/är.

I väntan på att Izabella ska bli upphämtad av familjehemmet.
Xander var med denna dag och träffade sin syster. Om han fick vet jag inte men helt ärligt sociala myndigheterna ska inte bry sig om att Izabellas bröder följer med eller inte.

Höllvikens busstation. Vi tog Trelleborgsbussen till Höllviken och sen 100 bussen där ifrån.
Det tog ganska lång tid men vi pallade inte vänta i en timme på 146 och igen jag gör allt för mina barn. Vill de åka buss istället för att ta tåget (som går snabbare) så gör vi det.

Men nu får jag plocka lite och så är det dags för middag snart.
Tittar in kanske senare i veckan med en uppdatering om något annat.

Arrividerci ciao / Louise

Till startsidan