Fredag idag och vi är redan i mitten av juni och Izabella har varit i familjehemmet i 3½ månad nu. Hon trivs MEN hon vill hem. Mitt och mannens förhållande kommer jag inte längre att skriva om för jag har hört att någon tycker jag velar. Men att komma ur ett destruktivt förhållande är svårt och det är även forskat att kvinnan är den som går som förlorare ur det. Säger bara en sak så vi ska ha det ur världen. Döm ingen förrän du gått en mil i dennes skor. Vill ni mig något vet ni var jag är. Punkt slut.
Är så himla orkeslös men det har säkert med att göra att jag har noll livsglädje på grund av allt som händer nu. Vi har överklagat till högsta förvaltningsrätten och hoppas att de tar upp vårt fall till prövning. Annars är den sista utvägen hemtagningsutredning. Men vi får se vad som händer. Jag hoppas ju att hon kommer hem i juli. Sen tar vi resten där ifrån.
Idag var jag på seminarium på Rusta och matcha där jag går genom arbetsförmedlingen. Och denna veckan har varit helt galen. I måndags var jag på en intervju och i det området erbjuder de vikariat om man inte blir erbjuden tjänsten vilket jag så klart är intresserad av. I onsdags var jag på intervju på en förskola som söker personal på sina förskolor typ i pooltjänst men man är stationerad vid en förskola fast kanske behövs på annan en dag. På måndag ska jag till Hjärup och gå på ytterligare en intervju. Det roliga var att jag skickade in ansökan och sen 10 minuter senare kanske så hörde förskolechefen av sig.
Så vi får se. Onsdagens intervju skulle höra av sig nästa vecka och den i måndags i början av juli. Har redan beställt och fått utdraget från Polisen. Det gick minsann snabbt.
Så jag håller tummarna att jag får någon av tjänsterna. Men får vänta och se.
Har varit på en del visningar och vissa lägenheter kände jag bara wow här vill jag bo. Var på en visning i tisdags och jag ville så ha den lägenheten men tyvärr hittar jag saker som jag tycker är fel haha. Spisen och fläkten var jättelåga så det skulle vara jobbigt att laga mat. Men jag tror den var handikappanpassad.
Men annars var den fin och rymlig. Jag ska på två visningar på tisdag den ena utan hiss på tredje våningen. Mina knän kommer inte tacka mig. Men å andra sidan så kommer jag förmodligen tacka nej till de också. Och så ställer ni er säkert frågan om varför jag går på en massa visningar – för att jag kan och för att komma ut från denna lyan och tänka på något annat och för att jag någon gång inom närmsta framtiden ska kunna komma här ifrån, från mitt destruktiva förhållande.
Men jobb och inkomst först.
Umgänge med Izabella den 9 juni då var vi på Rose garden och åt.
Samma dag kom min talisman som jag döpte till Occhi di speranza – vilket betyder hoppets öga.
Det är nog hans förtjänst att jag fått komma på intervju.
Och naturligtvis var jag med i kyrkan när de hade skolavslutning och det bjöds på korv och glass.
Många säger att jag ska passa på att ta hand om mig själv och lösa mina problem medan dottern är borta.
Jag de har kanske rätt men jag skulle aldrig önska min värsta fiende det som vi går igenom just nu och vad jag vet så har jag inga fiender. Så jag får väl försöka blogga lite mer om ditten och datten och så finns det massor att göra här hemma. Måste få upp husvärden för det blir en bassäng vid både duschning och tvättning. Vi borde bara få vårt badrum renoverat också men då skulle vi inte få ha tvättpelaren kvar. Synd att gästtoan inte är större för då hade vi kunnat ha det som tvättrum. Och renoveringen av lägenheten? Den har inte kommit igång än. Men som jag sagt ska man trivas i en renoverad lägenhet ska man trivas med sällskapet och jag pratar inte om pojkarna.
Nej nu får jag väl så smått börja med maten. Blir köttbullar med gräddsås, potatis och sallad denna fredag.
Arrividerci ciao / Louise