Söndag igen och denna helgen och resten av veckan har varit jobbig.
I måndags kväll fick jag ont i huvudet och feber och det höll i sig på tisdagen, huvudvärken i alla fall.
Izabella fick feber natten till onsdag och jag var tvungen att dra henne till skolan för att de skulle se så att hon faktiskt var sjuk. Har ni hört något mer sjukt. Hon hade 38,8 när jag drog henne till skolan. Hon blev ju naturligtvis hemskickad igen och var hemma resten av veckan. Hon ska vara hemma imorgon också men sen är det dags för skola på tisdag.
På fredagen blev jag av med lukt och smaksinnet och då tänkte jag att nu har jag åkt på skitet. Men så är inte fallet då det kom tillbaka idag.
Läste att pandemin snart kan vara över, att omikron är den sista som kommer härja. Ja vi får ju hoppas det.
Det var 15 stycken borta från skolan i fredags. Men vi är i alla fall på bättringsvägen. Oavsett om det var covid eller inte så är det trist att vara sjuk. Xander hade feber i två dagar sen inget mer.
Finaste dotter. Att behöva gå med dig till skolan när du inte mår bra bara för att bevisa för skolan och de sociala myndigheterna att ditt allmäntillstånd för att du varit borta så mycket innan.
Vi ska kämpa och se till att du får den hjälp i skolan som du behöver.
Både socialen och skolan tror att jag är med Izabella i skolan för att gömma mig för mannen vilket så klart inte är sant. Men jag kan inte prata med mannen då han fortfarande ger mig skulden för allt. Att han minsann är den som inte har gjort fel. Han har inte varit speciellt närvarande under barnens uppväxt.
I helgen har det alltså varit tjafs och mycket tårar från min sida. Han har tvingat mig att välja hur jag ville ha det och han blev sen med maten för att jag bråkade med honom trots att det var HAN som stod och gapade på mig istället för att låta mig vara och gå och laga mat. han sa åt mig om jag vill gå vet jag var dörren är. Men vad jag vet så har han inte rätt att slänga ut mig. Ska inte spela någon roll vem som betalar hyran vi har båda rätt att vara i lägenheten.
Jag är med Izabella i skolan för att HON ska få det stöd HON behöver. För att SKOLAN inte bryr sig om henne. Innan för några år sedan såg skolan ALLA elever och gav dem den hjälp de behövde. Men skolan blev tyvärr sämre och det är många som säger det.
Bara för att Izabella inte har en “synlig” diagnos så vill de inte anställa en elevassistent som kan hjälpa henne. men ungar som springer runt och gör ingenting får minsann ha extra hjälp.
Visst hon har ju anpassat schema men hon måste ha någon som ser till att hon kommer igång, en extraperson som kan se till att hon gör det hon ska. Jag kan ju inte hänga med henne där.
Denna helgen har handlat mycket om att jag ska bestämma hur jag vill ha det.
Jag vet ju hur jag vill ha det, men jag vill kunna vara i min lägenhet där jag ska vara trygg och allt det där.
Vill ju bara ha ett jobb så jag kommer bort från detta.
Blev svamligt…ber om ursäkt om det.
Arrividerci ciao / Louise