Ja vad mer ska jag säga. Jag är så förbannat trött på att skicka in jobbansökningar och sen få tillbaka “Tack för din ansökan som förskollärare /barnskötare/pedagog men vi går inte vidare med dig i denna rekryteringen”.
Spelar ingen roll om jag söker till något av dem jag får ändå inte chansen att komma på intervju. Jag anser att detta är diskriminering. Jag är utbildad barnskötare liksom och dessutom så har jag många års erfarenhet även om mitt CV inte är så himla imponerande.
Jag kan ju inte direkt sätta mig och säga till arbetsgivarna när jag är på intervju att de ska anställa mig eller skriva det i mina ansökningar att jag måste ha ett jobb. Men jag är också en människa och jag måste också ha ett jobb för även jag har en hyra att betala, el som måste hållas igång men även internet för att jag använder det i mina studier och söka jobb men även jag måste äta dagligen. Hur ska jag kunna göra detta om jag inte blir anställd någonstans?
Jag har ibland bara sådan lust att ta bort sociala medier för att slippa se alla som åker på semester, köper hund, skriver hur de älskar sitt jobb etc.
Jag avskyr att gå hemma, jag hatar att jämt behöva vända och vrida på varenda liten krona vi har för att det ska gå ihop.
Nu kommer jag ju från och med i mitten av april få CSN men sen då?
Hade hoppats på lite inkomst på bloggen men jag är ingen influenser och har inget intressant att skriva. Har en liten skara följare. Jag har inte många barn. Har snarare förlorat ett barn till socialtjänsten och ett har flyttat ut. Jag har inget intressant att skriva trots att jag har skallen full. Jag tycker inte om att provocera folk som många bloggerskor gjorde på sin tid.
Jag älskar att skriva och har gjort det sedan barnsben men att nå ut och få fler läsare och en större blogg är svårt. Jag är inte intresserad av smink, mode, inredning eller träning.
Hade jag haft råd hade jag börjat rida, men då hade jag behövt gå ner i vikt först och hade jag haft råd med hund hade jag kanske fått motivationen(helt säkert) att börja promenera och gå ner i vikt. Nej jag tycker inte synd om mig själv och jag har inte någon offerkofta men man ska inte döma någon förrän man gått en mil i dennes skor.
Jag har tappat livsgnistan och detta gjorde jag när de tog Izabella ifrån mig.
Nu ska jag sluta gnälla. Imorgon ska jag få träffa mina kursare igen då vi ska ha föreläsning om VFU och sen på eftermiddagen ska jag träffa min lärare. Hoppas jag får chansen att träffa på E min förra kollega som också är VFUlärare.
På återseende. Ci vediamo ciao / Louise